esteterier

Om allt som behövs

2012-02-14T11:20:00.001+01:00

Kanske inte så mycket för rosorna, nallebjörnarna eller bubbelvinets skull. Inte för restaurangbesöket, smycket eller dejten. Snarare bara en liten påminnelse om att kärlek kicks ass, och alla behöver komma ihåg det ibland. Hör av dig till alla du älskar och bryr dig om idag, kramas och prata och var glad, det är allt som behövs (och passar alla plånböcker, relationstyper och övertygelser - bra va?).

Glad alla hjärtans dag!

Om du blev en antifeminist

2012-02-13T13:00:00.000+01:00

"Men hur skulle du reagera om jag blev antifeminist?" frågade Jonas efter att vi båda läst klart krönikan. Alltså. Hela mansrättsaktiviströrelsen är så svår. För när en sanning vävs in i ett osant sammanhang är det näst intill omöjligt att argumentera mot.

Män utsätts för många orättvisor i egenskap av sin könsroll. Men nej, i denna patriarkala värld satt efter mannens egen norm, är det inte kvinnorna som i hemlighet styr allt. Medan antifeministerna letar upp ehm, "mansförtryckare" som Schyman och Sveland att skylla orättvisorna på, så lyckas de gång på gång missa den absolut viktigaste poängen med feminism. Vi vill samma sak.

Män och kvinnor drabbas båda av snäva och orättvisa könsroller, vi vill mot samma mål. Kvinnorollen kan ändras först när mansrollen också gör det. Ja, ni vet.

Om någon jag höll kär blev antifeminist vet jag faktiskt inte vad jag skulle göra.
Det skulle kännas ungefär som om vi satt i samma båt, som plötsligt började läcka in.
Och medan jag öste vatten, skulle du lösa problemet genom att tända eld på båten.

Och det går ju bara inte.

Om en söndagsutflykt

2012-02-12T16:54:00.000+01:00

Att vakna av att solen skiner in i rummet, åh vad jag har längtat. Jag tog favoritjackan på mig och Jonas under armen och promenerade ner till det fina Industrilandskapet.

Vi gick på lite utställningar.

Läste om historia och annat kulturigt.

Njöt av tjusig retro-rekvisita och en gammal norrköpingsreklam från 70-talet.

Jag hittade den tjusigaste huvudbonaden. Den ska jag ha när jag blir en såndär tjusig kulturtant på riktigt.

Men nu ska jag bara söndagsmysa resten av kvällen. Bada badkar, se gamla serier och äta currygryta.

Om att ge sig hän

2012-02-11T11:00:00.000+01:00

Paljetter, falsksång, klämkäcka dansare och konfettiregn. Helgmat, stora skämskudden och höga tjutskratt. Jonas, Martin och jag fortsätter med lördagstraditionen - det är bara att ge sig hän.

Om brunchen

2012-02-10T11:54:00.000+01:00

Alltså. Brunch, säger jag bara. Mitt bästa sovmorgonsnöje.

Om kaffesniffande och saliga munkar

2012-02-09T11:30:00.000+01:00

När Matilda var på besök förra veckan blev det ett par rundor på stan, och när vi kom hem till kollektivet på onsdagen så hade Jonas redan fixat middagen.

Vilket var tur, våra magar kurrade högljutt.

Efter-maten-kaffet. Jonas var väldigt noga med att få lukta första lukten av det nyöppnade paketet.

Vi svirade om, och promenerade i kylan till Saliga Munken. Norrköpings mysigaste uteställe, tycker jag.

När de stängde gick vi raka vägen hem, kröp ihop alla tre i tvåsitssoffan, tittade på gamla Monty Python, drack mjölk och åt kladdkakemuffins. Så som en perfekt onsdagskväll ska avslutas.

Om lurvet på kudden bredvid

2012-02-08T13:00:00.000+01:00

Imorse vaknade jag upp bredvid ett enda stort lurv. "Dueh.. Ska vi klippa dig kanske, Jonas?"

Jag har aldrig klippt hår i hela mitt liv, bara ett par halvlyckade försök med min egen lugg. Men Jonas var tapper och slog sig ner min tillfälliga hårsalong i badrummet. Klipp, klipp, klipp, bzzz, bzzz, bzzz.

Jag skulle kanske inte kalla det ett mästerverk meneh.. Helt okej när man känner att man vill spara trehundra kronor en knaper månad, eller vad säger ni? Visst är han tjusig! (Men nästa gång blir det nog frisören istället)

Om tegelväggen och jokkmokkosten

2012-02-07T11:00:00.000+01:00

Onsdagen kom, och det vackra snövädret med den. Matilda, Jonas och jag gav oss ut på en sväng på stan. Men först, lite poserande vid favorit-bakgrundsväggen!

Matilda, vacker som ett vykort i snöyret.

En glad herre som ville vara med, och hoppade in i vår lilla gruppbild.

Min stiliga Jonas.

Vi gick vidare mot stans finaste kvarter - Knäppingsborg.

Här kan man ju handla en massa närodlat och annat bra, mysigt är det också.

Men vårt mål var ostbutiken!

Det luktar gammal strumpa där inne, men personalen är supertrevlig och låter en provsmaka på allt gott.

Jokkmokkosten blev dagens fynd. Producerad av en bonde i Jokkmokk som äger en handfull kor som går omkring någorlunda fritt i fjällen. När en av kossorna blev lite för kall om sina juver och frös i vintras, hade man stickat en spene-bh så hon kunde hålla sig varm, berättade butikspersonalen. Fint som snus.

Vår runda på stan avslutades med ett långt besök på Myrorna, åh det finns ju så mycket roligt att kika på.

Som en rosa dress som jag önskar att jag kom i, till exempel. Efter det började det bli mörkt igen, och våra magar tyckte att det var dags att marsch pannkaka hem för att äta.

Om den rödvinsmarinerade tankesmedjan

2012-02-06T11:00:00.000+01:00

På tisdagskvällen hade vi bestämt att jag, Jonas, Matilda och vår vän Erik skulle laga mat och dricka rödvin.

Jonas utnämnde sig själv till kvällens köksmästare, och långkok skulle lagas.

Erik bodde också i mitt gamla kollektiv i Örebro, precis som Matilda.

Han ska dessutom bli jurist och kom just in på en utbildning i Stockholm, men eftersom han bor i Linköping så åker han ju förbi Norrköping nästan varje dag. Jamen, klart du ska svänga förbi och umgås med oss medan Matilda är här, sa vi.

Matilda var mycket nöjd med det hela.

Ost, kex och vindruvor fick reta aptiten innan maten.

Långkoket tog ett par timmar, så vi pratade en massa, pillade på mobilerna och spelade uno (såklart).

En sockerstinnad Erik, och jag.

Äntligen, kalops!

Resten av kvällen ägnade vi åt att dricka rödvin, prata om tunga saker, fina saker, roliga saker och jobbiga saker. Och åt att lösa alla världsproblem, i vår lilla rödvinsmarinerade tankesmedja.

Om utställningar, klippdockor och hisspeglar

2012-02-05T15:46:00.000+01:00

Min vän Matilda var ju här nästan hela veckan och förgyllde min vardag.

I tisdags tog vi långfrukost, målade läpparna röda och gav oss ut på en lite museumrunda.

Lärde oss massor av Norrköpings historia, till exempel.

Och att historien upprepar sig, usch usch usch.

Hittade urtjusiga historiska klippdockor i butiken på museet som jag ville ta med hem.

Vi gick på lite fler utställningar, ooo:ade och aaa:ade åt intressanta bilder och installationer.

Efter några timmar skrek våra kroppar efter en sockerchock och lite vila, och vi kunde inte annat än att lyda och gå hem till kollektivet igen.

Om kramper och dryckeslekar

2012-02-04T12:25:00.001+01:00

Det värsta jag vet är att vara frusen, blöt eller att ha ont. Och nu ligger jag här och dör lilla livmoderkrampsdöden. Idag tar jag mig rätten att utföra absolut ingenting - jag ska äta sötsaker och profylaxandas.

Ikväll däremot! Melodifestivalens dryckeslek - vi möts igen.

Om min kulturtantspartner in crime

2012-02-03T11:48:00.000+01:00

Min härliga vän Matilda kom hit från Örebro på ett spontanbesök och stannade nästan hela veckan.

Hur fint som helst har det varit! Mycket prat, mat och rödvin. Mycket kulturande och turistande.

Matilda och jag bodde tillsammans i mitt kollektiv i Örebro, och hon är verkligen en av de bästa personerna jag vet. Klok, knäpp, rolig och hur tjusig som helst. Hon är en fena på genusdiskussioner, vill ofta hitta på galna upptåg, och var först med att fatta hur fantastiskt det är att vara kulturtant.

Hon är också uppfunnit den märkliga karaktären Hugglan (en uggla med huggtänder) som ni kan kika mer på här! Bilder från hennes besök kommer snart!

Om att ljuga på rätt sätt

2012-02-01T11:18:00.000+01:00

Såhär ser det ofta ut hemma hos oss i kollektivet. Mat och dryck framdukat på köksbordet.

Vänner som klurar..

..och funderar

och knåpar ihop så bra lögner som möjligt

när vi spelar Rappakalja! Spelkväll runt köksbordet i kollektivet, bland de bästa sätten att spendera en lördag.

Om trägolv, lejontassar och lapptäcken

2012-01-29T10:30:00.000+01:00

Jag älskar älskar älskar att samla på inspirationsbilder, jag kan sitta en hel kväll och förlora mig i bilder på turkosa badkar, skäggiga män, pysselprojekt, lurviga kaninbebisar och coola kulturtantskläder. Nu har jag dessutom hittat Pinterest där man kan ha och dela sina mappar på nätet, så nu finns det ingen hejd på mig!

Om du gillar sånt som jag gillar, så kan du följa mig här! Man kan till exempel kika på inredning, klädstilar eller kalasidéer, följa vissa mappar eller hela bunten.

(Tyvärr har jag slarvat bort bildkällorna till just dessa bilder i min stora inspirationsmapp, hojta gärna till om ni känner igen en bild!)

Om helgens obligatoriska matfrossa

2012-01-28T12:04:00.000+01:00

Sånadär fina helgdagar när jag inte har någonting särskilt inbokat,

blir det gärna favoritfrukosten.

Amerikanska pannkakor!

Mumma säger jag bara.

Och när Emelie kom ut i kollektivets kök på morgonen, blev hon så sugen att hon började laga detsamma.

Lite smarrig frukt till,

tillsammans med lönnsirap och bacon. Et voilà! Godaste frukosten i mannaminne.

Om en evighet med saker att le åt

2012-01-27T11:48:00.000+01:00

Lite Socker är en finfin blogg om pyssel, tjusiga bilder och ugglor. Men det allra allra bästa är att kika in en dag när vädret är lite grått, när man är lite nere eller deppig. I kategorin en evighet med saker att le åt hittar man:

Gör mig alltid glad igen, alla gånger.

Om fyra snabba nyår

2012-01-24T19:27:00.001+01:00

En magisk nyårsafton med mina vänner i Örebro. Så fin att kameran glömdes i väskan nittio procent av hela kvällen. Ni får helt enkelt ta mig på orden utan bildbevis - underbart var det!

Psssst!

2012-01-23T18:47:00.000+01:00

Ni har väl inte missat att man kan följa esteterier via Facebook nu va?
Gilla här eller i den lilla facebookrutan till höger, tips tips tips!

Om en lista, en låt, en ledig dag

2012-01-23T13:41:00.002+01:00

Jag är så himla måndagspeppad! Jag har ett roligt möte framför mig idag, en lång att-göra-lista med blandade projekt och min bästa pepplåt i lurarna. Nu jäklar!

Om läppstift och allsång

2012-01-22T16:26:00.003+01:00

Årets läppstiftsdebut.

Tillsammans med vin, gitarr, tramporgel och allsång i en lägenhet på Södra Promenaden halv tre på morgonen. Jag hade en riktigt fin lördag.

Om sextio dagar genom mobilen

2012-01-20T13:49:00.002+01:00

Julen firades för första gången i mitt liv utan min familj, vilket var lite märkligt. Men jag fick fira med Jonas familj och fick ha julgran hemma hos mig för första gången! Innan nyår åkte vi till värmlandsskogarna och tog igen med bebisgos, matkalas och paketklämmande.

Jag hann med en kort liten filminspelning i ett gammalt slott utanför Linköping. Kallt kallt kallt var det, eftersom slottet saknade värme, vatten och el. Men hade riktigt roligt med det mysiga lilla filmteamet.

Jag och Jonas förberedde oss för det stora nyårskalaset. Vi fick i uppgift att laga förrätten..

..och styra upp bordsplaceringen.

Sedan blev det äntligen nyår! Trerättersmiddag med mina 25 närmsta vänner. Åh.

Efter det åkte jag nästan direkt till Stockholm för att jobba som sminkassistent på en hemlig filminspelning med min vän Tamina. Förutom den pinsammaste arbetsskadan någonsin (en träflisa i.. ehm. stussen) så var det en fantastisk vecka.

När jag inte var på filminspelningen var jag Taminas lilla hausfrau i Högdalen, här förbereder jag det kulinariska underverket wraps. Direkt efter Stockholm swoschade jag hem till Norrköping för att sminka demoner och äckliga sår på Jonas filminspelning i ett mysigt och inte alls dödskallt parkeringshus.
Och nu har jag äntligen lite helg!

Om föräldrafria dagar

2012-01-08T13:00:00.000+01:00

I mellandagarna var jag, Jonas och katten Frank plötsligt ensamma i den stora lägenheten. Kollektivkamraterna Emelie och Tove var på annat håll i landet, så vi passade på att stöka ner så mycket som möjligt, sjunga högljutt och falskt i köket och strutta runt nakna i tid och otid.

Sånt kan man ju i och för sig göra när de andra är hemma med, allt utom att stöka ner förstås. (Ett par nakenchocker i månaden är nämligen bara bra för hjärtat, har jag hört.)

Om att göra om och göra rätt

2012-01-06T23:27:00.000+01:00

Det skulle bli någon slags kattkostym till en kortfilm, meneh.. Istället blev det en frankenstein-kanin i fleece från en dystopisk framtid. Men så blir det när man får ett uppdrag i sista sista minuten, när alla textilbutiker har hunnit stänga. Nej Lina, gör om gör rätt!

Om bebismani, labil ekonomi och Ola Rapace

2012-01-05T23:27:00.001+01:00

Årets första inlägg blir en summering av det förra!

Gjorde du något 2011 som du aldrig gjort förut?
Jag regisserade en kortfilm, flyttade till en helt ny stad där jag knappt kände någon, jag blev sambo för första gången och köpte bil. Jag blev typ sju år äldre i våras.
Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja, det kom en liten Olivia och en liten Axel. Alltså, även om jag själv vill vänta ett tag så blir jag alldeles i extas av bebisar. Måste alltid bita mig i läppen för att inte börja ropa "BEBIS! Åh bebisbebisbebisbebis iiiih!"
Dog någon som stod dig nära?
Nej, tack och lov. Men jag har utvecklat en ganska ordentlig dödsångest, hurra.
Är det något du saknar år 2011 som du vill ha år 2012?
Stabil ekonomi, vänner som bor nära, en livsplan.

Vilket datum från år 2011 kommer du alltid att minnas?
Den 12:e augusti, när Jonas överrumplade mig med en överraskningsfest. Att flytta till en ny stad var jobbigare än väntat, och jag som är van med att ha tio vänner på cykelavstånd, satt plötsligt ensam på fredagkvällarna. Jag var nog som allra ledsnast och deppigast, när ett kalas plötsligt plingade på dörren med mina finaste vänner. Jag var i glädjechock i en timme!
Vad var din största framgång 2011?
Att jag vågade regissera, att jag har börjat jobba mycket mer som filmsminkör och börjat få lite betalt till och med.
Största misstaget?
Att tacka nej till att sminka på en filminspelning.. med Ola Rapace. Åh, ångesten.

Bästa köpet?
En såndär beroendeframkallande swissarmy-mobiltelefon (Iphonen alltså).
Vad spenderade du mest pengar på?
Min lilla bil (som är grön, och heter Rolf).
Gjorde någonting dig riktigt glad?
Att få låna min fasters stuga, precis intill skogen och sjön. Att få vara där en vecka och bara bada, äta, läsa, ro, plocka blommor och klappa hundar.

Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2011?
Typ alla låtar av Arcade Fire.
Vad önskar du att du gjort mer?
Rest, varit mer kreativ, sparat pengar, och vågat lite mer.
Vad önskar du att du gjort mindre?
Gråtit, bråkat, oroat mig och slösat bort tid.
Blev du kär i år?
Blev nykär flera gånger om! I Jonas, i mina vänner, i min katt Frank och i mango.

Favoritprogram på TV?
Landet brunsås och Kobra.
Största musikaliska upptäckten?
Arcade Fire och.. (håll i er) Die Antwoord.
Något du önskade dig och fick?
En ursnygg soffa till mitt rum.

Något du önskade dig och inte fick?
Ett roligt, kreativt och relativt välbetalt jobb på heltid.
Vilken kändis var du mest sugen på?
Milla Jovovic, efter ett litet Resident Evil-maraton i våras.
Vem saknade du?
Mitt gamla kollektiv.
De bästa nya människorna du träffade?
Anna! Hon verkade så blyg först, men hon är så härligt knäpp och rolig.
Högsta önskan just nu?
Att få en bra ekonomi under året, och att äntligen få komma igång med utbildningen till hösten. Att få resa mycket, gå på teater och upptäcka nya saker. Att jag kan börja frilansa. Och att jag får en tjusig cykel i påskägget!

Om det där med små överraskningar

2011-12-21T16:30:00.000+01:00

Alltså, jag skulle bara in i köket och hämta ett glas oboy.

Hittar Tove på pojkvännen Johannes axlar. "Jag ville ju bara se köket från en ny synvinkel",ler hon.
Anledningar att älska kollektiv #374.

Om sista advent

2011-12-20T14:30:00.000+01:00

Sista advent så bestämde vi oss för att det var dags att julpyssla i kollektivet. Fram med lim, penslar och saffran!

Jag gjorde om min tråkiga svarta almanacka till en finare, tygbeklädd liten sak. Mycket lim och mycket pill.

Emelie gjorde polkagriskola, och krossade polkagrisar i säkert en timme.

I brist på brödkavel fick det bli en vinflaska när Jonas och hans syster Sara skulle göra pepparkakshus.

Emelie och kollektivets stök-kök.

Jonas lillasyster Sara var som sagt på besök. Kvällen innan hade de två suttit på Jonas rum och haft sin årliga julfilmsmaraton, med allt från Klappjakten till South Parks underbara men äckliga julavsnitt.

Tove gjorde marmelad med fikon och granatäpple.

..och en massa annat gott.

Matilda, som bodde hos oss för några månader sedan, var på besök från sitt London! Fina hemmagjorda julgransdekorationer fick vi, och 60 påsar nötkräm. (Det sistnämnda är ett väldigt bra tips på julklapp).

Vi satt i flera timmar och gjorde lite allt möjligt. Köket var en enda röra, men det doftade ljuvligt av glögg, pepparkakor, apelsiner, nejlikor och polkagrisar.

En perfekt pysseldag i kollektivet.

Om en sorts klickträning

2011-12-19T15:34:00.001+01:00

Ibland blir jag som uttalad feminist ifrågasatt då jag anses vara ganska feminin gällande intressen och utseende.

För det första så ska det lyftas fram att jag inte ser så kallade feminina områden som sämre. Min åsikt är den att alla intressen, hobbys, klädstilar, personlighetsdrag eller yrkesområden - feminina som manliga som queera som könsneutrala - bör kunna upplevas och användas av alla. Inte mindre utan mer. Inte begränsande utan tillåtande. Och att kategoriseringar uppdelade efter kön, i längden ska kunna suddas ut. I alla fall till den grad att mitt fysiska kön inte paras ihop med förutbestämda personlighetsdrag. Att jag som kvinna ska kunna få vara omhändertagande men också ledande, stark men också pysslig.

Med det sagt, så brukar jag även ta upp just det som Lady Dahmer skrivit om idag. Att samtidigt som jag försöker behålla genusglasögonen på, så är det svårt och jobbigt att konstant bryta normer.
I grund och botten vill ju bara varenda människa vara omtyckt, bekräftad och älskad. Och när jag får uppskattning av att vara fin, omhändertagande och huslig - medan jag anses jobbig och bufflig när jag tar plats, för väsen och tar för mig - så är det väl inte alls konstigt att jag beter mig som jag gör? Det blir, som sagt, som en sorts klickträning. Min pojkvän Jonas drabbas ofta av att han antas kunna prata inför stora samlingar, medan han i själva verket vantrivs med just det. Jag, å andra sidan, älskar att ta plats och prata inför folk, men får ofta känslan av att jag är jobbig när jag gör just det.

Bara en sådan sak som att sitta. När jag sitter som bekvämast så är det bredbent, med utbreda armar. Men jag kan bara inte. Jag blir med ens så otroligt medveten om hur ofeminint jag sitter, att jag känner mig bara som en stor bufflig luns. Prova själva att göra små, till synes betydelselösa, gester som förknippas med det motsatta könet. Det är inte biologi. Det är effektiv socialisering som har satt sina spår sedan dagen du föddes.

Om lata lediga dagar

2011-12-18T14:30:00.000+01:00

Jag har längtat efter en sånhär dag.

Inga möten, inget jobb för mig eller skola för honom, ingen av oss iväg på filmjobb, ingen av oss dundersjuka, ingen stress, ingen tid att passa.

Bara en massa nybakta scones, överdrivet mycket pålägg, nittiotalsserier, pussar, kattgos och Lonely Island-maraton på youtube.

Bara en helt vanlig underbart händelselös dag.

Om den perfekta dagen

2011-12-17T01:15:00.001+01:00

Lucka nummer sjutton i julkalendern - Berätta om hur en perfekt dag ser ut för dig.

Jag vaknar bredvid Jonas och känner mig utvilad och pigg. Katten Frank hoppar upp i sängen och vill gosa, solen lyser in genom fönstret. Vi har all tid i världen och vi drar oss länge länge. Pratar och pussas. Men någonting i rummet ser inte ut som det brukar..

Vi sätter oss i sängen och tittar upp - och upptäcker en koja i sovrummet! Det är tyger, täcken och kuddar överallt, och man kan krypa in genom en hemlig gång. Väl inne i kojan är det stort så att jag, Jonas och katten kan sitta upp. Musik spelas, och en stor buffé av all vår favoritfrukost står framdukad. Ägg, scones, amerikanska pannkakor, färsk frukt och oboy! Och lite räkor till Frank. Disken diskar naturligtvis sig själv efter maten.

Det är en perfekt sensommardag ute, det är varmt men friskt i luften. Jag och Jonas är stiliga som få, när vi cyklar hela vägen till min favoritsjö i värmlandsskogarna på bara fem minuter. Vi badar, promenerar i skogen och rider på islandshästarna som betar där ute.

Men sen blir det roadtrip! Vi kör runt i en skruttig liten bil som drivs av solenergi, stereon är på hög volym och vi sjunger med till alla våra favoritlåtar. Vi hamnar i Paris, Berlin, Köpenhamn, Prag, New York, San Francisco och London och hinner se allt vi vill se på alla ställen. I varje stad träffar jag någon jag känner, som introducerar oss för fantastiska nya människor! Vi fikar, tittar på konst, märkliga teatrar och fyndar på loppisar. Pengarna i plånboken tar aldrig slut, och vi talar alla språk flytande, såklart. När bilen till slut landar i hemlandet igen så får jag ett sms.

"Mat-kalas om en timme, alla kommer! Ta fram vinet!" står det. Jonas och jag svidar blixtsnabbt om till tjusigaste festklädseln och upptäcker att vi bor i den där kalasvillan vi drömt om att bo i. En fest står framdukad i trädgården med den godaste maten jag vet. Alla mina vänner från alla kanter i landet ringer på, och det blir mat, prat, skratt och spontandans. Det hela utvecklas till ett ordentligt dansgolv och bara de bästa bästa danslåtarna spelas. Mer pepp än såhär blir det inte.

Festen börjar avta, några av oss är vakna i flera timmar till och pratar. Vi sitter på en kulle och pratar om kärlek, politik, feminism och kultur tills vi ser att solen börjar gå upp lite. Då sitter vi bara där. Tillsammans på kullen, och tittar på medan solen går upp. Fram till nu har jag glömt att vi bor precis intill en sjö, hoppsan! Innan alla går hem tar vi ett litet dopp i det friska, varma vattnet.

Alla går hem, efter många pussar och kramar hejdå. Jonas och jag tar det sista av de godaste resterna som blev över och myser ner oss i soffan. Vi pussas, äter och tittar på våra favoritserier tills vi somnar i varandras famn. Katten Frank sover på min mage och snarkar lite. Jag drömmer underbara drömmar om söta djurbebisar och vaknar morgonen efter med finaste Jonas. Utvilad, pigg, lycklig.

(Tyvärr har jag slarvat bort bildkällorna i min stora inspirationsmapp, hojta gärna till om ni känner igen en bild!)

Om genom någon annans kamera

2011-12-14T15:30:00.000+01:00

Lucka fjorton i julkalendern - berätta om ett fotografi som någon annan tagit på dig.

Jag älskar att jobba med film (jag träffade ju min stora kärlek på en filminspelning dessutom), och bilden påminner mig om första äventyret. Plus att min bästa vän Tamina har den här bilden på sitt kylskåp dessutom, åh.

Gymnasiet hade ganska nyligen tagit slut och jag mådde inte supertoppen. Jag bodde kvar hemma hos mina föräldrar och jobbade på ett ställe som jag avskydde.

Min vän Tamina praktiserade på teatern som maskör och jag var så avundsjuk på henne att det gjorde ont. Men så fick hon jobb på en filminspelning, och så småningom fixade hon så att jag kunde vara med som kostymör. Filmjobben har rullat på mer eller mindre regelbundet sedan dess, och trots det hårda arbetet så har det varit min räddning från mina andra supertrista jobb som jag har haft. När bilden togs så var vi i en lagerlokal och filmade i en kuliss vi byggt upp, och jag var hemligt småkär i minst tre personer i teamet. Det var en fin dag.

Om min favoritsak i hemmet

2011-12-13T13:00:00.000+01:00

Lucka nummer tretton i julkalendern - berätta om din favoritsak i ditt hem.

Jag säger ju att jag inte kan sluta tjata om den - Soffan! Jag har så himla många saker hemma som jag är väldigt förtjust i - byrån från loppisen i Värmland, skrivbordet jag fyndade för en hundring på Myrorna, skyltdockan från konkursboet, alla askar, flaskor, böcker och andra småsaker. Men soffan är ändå bäst.

Ganska nyligen efter att jag flyttat till Norrköping i våras såg jag soffan i en annons på blocket, men avfärdade den snabbt eftersom den var dyr och dessutom många mil bort. Underbara Jonas väntar då tills jag åkt till jobbet, lånar en kompis med bil och hyr ett släp. De åker ut till landsbygden, köper soffan och när jag kommer hem står den och väntar på mitt rum. Så bäst. Till denna dag har jag fortfarande inte lyckats trumfa honom.

Om någon jag saknar

2011-12-12T13:00:00.000+01:00

Lucka tolv i julkalendern - berätta om någon du saknar.

Jag saknar fortfarande mitt gamla kollektiv i Örebro väldigt mycket. Vi flyttade ihop tillsammans och bodde under samma tak i mer än tre år - vi bråkade, tröstade, peppade, stöttade och blev vuxna tillsammans.

Mest av allt saknar jag gemenskapen och den avslappnade stämningen. Vi var mer som en familj än någonting annat, vi kunde prata och skoja om det mesta, vi lagade mat tillsammans och var allihopa väldigt sällskapssjuka.

Att äta tillsammans och prata långt in i natten var nog det vi var bäst på.

Vi brukade skoja om att vår lägenhet var mer eller mindre som en ungdomsgård, eftersom det alltid var fullt med folk där som hälsade på, festade med oss, sov över eller bara hängde.

Det var en himla fin tid som jag fortfarande saknar ibland. Det var dags för alla att göra någonting nytt, i nya städer med nya människor och äventyr. Men mina fem gamla kollektivsambos har ett eget litet vrå i hjärtat.

Jag kan verkligen rekommendera att bo i kollektiv förresten! Det är roligt, lärorikt och mysigt som attan. Bara att fråga på om ni undrar någonting om hur det fungerar.

Om mina framtidsdrömmar

2011-12-11T11:00:00.000+01:00

Lucka nummer elva i julkalendern - berätta om hur dina framtidsdrömmar ser ut.

När jag får drömma fritt om hur mitt liv ska se ut finns ingen rak linje eller självklart spår. Det är inte det att jag inte kan bestämma mig, det är snarare att jag aldrig har förstått vitsen med att bara kunna göra det ena eller det andra. Det är naturligtvis inte alltid genomförbart att kunna hålla flera dörrar öppna samtidigt, men det behöver inte vara raka motsatsen alla gånger.

I min framtid har jag alltid projekt på gång - jag arbetar som producent eller konstnärlig projektledare på en teater, ett filmbolag eller på ett kulturhus. Jag hobbyjobbar lite vid sidan av med smink- och kostymjobb på filminspelningar, samtidigt som jag jobbar mycket med inredning på något vis. Men jag vill baskemig kunna ta betalt för det jag är bra på också! Jag bloggar för fullt så att jag har en ursäkt att skriva och fotografera mycket.

I min framtid har jag lärt känna fler vänner i Norrköping, gärna en såndär vän som bor nära och som gillar vin, dåliga serier och pretentiösa diskussionsämnen. Min ekonomi är stabil, strålande till och med, och jag har råd att hälsa på mina vänner i andra städer, överraska med märkliga presenter jag hittat på loppisar eller bjuda på mat. Jag reser ofta. Spontant och ofta. Själv, med vänner, med Jonas, med nya bekantskaper.

I min framtid är Jonas fortfarande och för alltid kärlekarnas kärlek och min bästa. Vi bor antingen i en relativt central lägenhet eller ett litet hus. Där finns det plats för ett kreativt arbetsrum där jag jobbar med händerna, syr och jobbar på datorn med mina projekt medan Jonas skriver manus, klipper film och producerar. Köket är färgglatt och till hälften loppisfyndat, och förhoppningsvis har vi lärt oss att diska oftare tills dess. Jag kommer att försöka att odla örter och grönsaker hemma, men kommer bara orka påta sporadiskt och skörden blir symbolisk snarare än försörjande. I ett litet rum bredvid sovrummet finns plats för den där bullen vi skulle vilja baka i min ugn en vacker dag.

I min framtid har jag gott om självförtroende. Jag är tillfreds och stolt, men aldrig klar eller nöjd. Jag utmanar mig själv och är helt jäkla awsome.

(Tyvärr har jag slarvat bort bildkällorna i min stora inspirationsmapp, hojta gärna till om ni känner igen en bild!)

Om vem jag var för ett år sedan

2011-12-05T17:09:00.001+01:00

Jag fotsätter lite med Emilys mysiga julkalender.

Lucka fem - Berätta om vem du var för ett år sedan.
För ett år sedan så var min värld i fullkomlig gungning, samtidigt som jag aldrig känt mig så säker och stabil som då. Det var mycket som hände som liksom ändrade allt. Min lillebror fick en liten bebis, mitt kollektiv som jag hade bott i de senaste tre åren skulle flytta isär och jag skulle sluta på mitt jobb, flytta ifrån alla mina vänner och bekantskaper till en helt ny stad.

Men mitt i allt så fanns ju Jonas, min nya kärlek. Hans värld var också i extrem gungning just då, och vi liksom turades om att vara varandras klippa och gråtaxel. Jag var så upp över öronen nykär, förälskad och lycklig. Flytten till Norrköping som jag gick och väntade på förra hösten gjorde mig osäker och lite ledsen, men att jag ville bo i samma stad som Jonas tvekade jag inte en sekund på. Det var så rätt att det var löjligt.

Så för ett år sedan var jag kär, lycklig, rädd, nervös, självsäker, förväntansfull och full av längtan.
Ungefär som jag är idag med!

Om att leka krig

2011-12-05T15:48:00.001+01:00

I helgen som var, så jobbade jag med Crazy Pictures igen. Den här gången filmades ett avsnitt till en tv-serie som ska sändas på SVT nästa höst - Om tavlor kunde tala.

Utanför Mjölby hade de byggt en skyttegrav, och åtta personer skulle sminkas till slitna och smutsiga soldater från första världkriget.

Det var kallt, blåsigt, sandigt och lerigt. Men otroligt roligt! Vi skrattade mest hela tiden, åt bullar och värmde oss i bilen när det fanns tid över. Och pratade strunt, såklart.

Riktigt tjusiga blev de, i sina rockar och hjälmar.

Soldaterna redo för tagning. Nu är det bara att vänta på resultatet!

Om första luckan

2011-12-01T19:48:00.001+01:00

Jag har behövt en liten spark i rumpan ett tag nu när det gäller bloggen. Filmjobb, nya projekt och en ihärdig jakt på ett nytt och bättre jobb har tagit allt vad tid och energi heter. Men nu när Emily skrivit om sitt härliga julkalenderprojekt kan jag inte låta bli att hoppa på idén.

Första dagen - Berätta om dig själv.

Jag heter då alltså Emma Lina Marie Karlsson och är tjugofyra år sedan oktober. Min pappa ville döpa mig till Tussilago men, till mitt vuxna jags stora besvikelse, så sa min mamma stopp på den punkten och det fick bli Lina istället. Rödljusbrunhårig, blåögd och fräknig, med hård näsa och hög panna.

När jag var fem och min lillebror var nyfödd, flyttade hela familjen till en liten tätort utanför London och bodde där i nästan fem år. Så min första tid i skolan har varit på engelska, med skoluniform, lunchlåda, morgonsamling med psalmer, artighet och skrivstil, Mr, Mrs och Miss som tilltal på alla vuxna och hela det paketet. När jag var nio flyttade vi tillbaka till Sverige och bodde utanför Stockholm tills jag gick ut högstadiet.

Tills för bara något år sedan var jag konstant arg, bitter och besviken på allt och alla. Cynisk och elak var jag. Vet inte ens varför, tror det helt enkelt bara inte ville släppa efter tonåren. Men en dag bestämde jag mig mer eller mindre för att försöka vara gladare, lyckligare, snällare och mer tillfreds med livet, glädjas åt andras lycka och annat sånt som man mår bra av. Jag inser också att jag låter som en nyfrälst hippie, men jag försäkrar er om att jag fortfarande är en självupptagen surpuppa minst en gång om dagen, men skillnaden mellan då och nu är som natt och dag.

Jag är ett barn av min tid på alla sätt och vis - jag vill göra så mycket med mitt liv och förverkliga mig själv på så många olika sätt att det oftast blir en enda stor pannkakshög av ingenting istället. Jag jämför mig hela tiden med andra och har ganska mycket mindrevärdeskomplex. Någon riktigt eller självklar talang har jag inte, men jag är ganska helt-okej-bra på en hel del olika saker. Som att fotografera, inreda, styra upp ambitiösa temafester, se det fina i (nästan alla) människor, laga mat, luras och skriva listor. Min bästa egenskap är nog att jag har ett ganska konstnärligt öga och en estetisk själ. Jag hobbyjobbar som sminkör och kostymör, och drömtillvaron skulle vara att jag kunde försörja mig på att jobba kreativt. Men det är på gång, hoppas jag. Mitt visitkort will blow your mind i framtiden, om jag bara jobbar på.

Jag har bott i kollektiv sedan jag var tjugo och älskar att bo med andra. Särskilt när Jonas bor här också. I mars flyttade jag hit till Norrköping från Örebro för att jag är tokigt knäppkär i Jonas, och ville ju då bo i samma stad som honom. Hade inte alls tänkt att flytta ihop så snart som vi gjorde, men när rummet bredvid mitt i det nya kollektivet blev ledigt så kändes det så himla rätt.

Och annars.. Jag är en väldigt ambivalent person som älskar att prata om mig själv så mycket att jag borde skämmas. Är en ganska småförbannad feminist mest hela tiden. Jag kommer ihåg nästan alla låttexter, älskar att analysera och diskutera sönder alla tänkbara ämnen och har lättare tvångstankar när det kommer till symmetri. Det värsta jag vet är när det känns som att dygnets timmar inte räcker till. Men att äta gott och sova kan vara det bästa som finns i hela världen. Cést moi!

Om något slags familjeportätt

2011-11-26T10:00:00.000+01:00

Emelie ska skriva ett litet hemma-hos-reportage om kollektivet, och tyckte att vi skulle passa på att ta lite gruppbilder. Strike a pose!

Såhär ser då alltså vårt lilla kollektiv ut! Den stiliga killen i blått är min pojkvän Jonas, sen är det jag i mitten och Tove i rött. På golvet sitter vår nya kollektivsambo Emelie och Toves lillasyster (och vår inneboende) Lotta. Vi försökte få med katten Frank på bild också, men han var inte riktigt på sitt vouge-humör.

Nästa projekt blir helt klart en gruppbild med jultema - på det där eleganta amerikanska sättet, ni vet.

Om slutspurten

2011-11-25T11:54:00.001+01:00

Imorgon, lördag, har vår film äntligen premiär! Vår film ska visas tillsammans med tre andra kortfilmer inför över 200 åskådare i publiken - känns underbart.

Vi, eller egentligen mest Jonas, sitter och kämpar in i det sista för att hinna klart med allt. Programmet vi klipper i har strulat några gånger, och när vi skulle lägga på den färdiga ljudfilen så var den tyvärr oanvändbar och måste göras om.

Så vissa dagar känns det verkligen bara precis såhär - en enda stor suck. Men. Det är så förbaskat underbart roligt att få göra film, att ha kreativa människor i sin omgivning och att dessutom få visa upp sin film för en publik. Motgångarna till trots, den lilla räkmacka vi råkade glida in på som gav oss möjlighet att få göra det här, är typ det bästa någonsin. Nu är det bara slutspurten kvar, heja oss!

Om ett kungligt kollektiv

2011-11-22T14:26:00.001+01:00

I kollektivet där jag bor tillsammans med min Jonas och nya vännen Tove så har det precis flyttat in en tjej som heter Emelie. Hon är nyinflyttad i Norrköping precis som jag, men hon är en aning mer företagsam än vad jag är. Och nu ska hon skriva ett litet hemma-hos-reportage om vårt kollektiv för lokaltidningen! Jag fick äran att ta lite bilder, så nu ska ni få kika på vår lägenhet.

Såhär ser vår annars väldigt stökiga hall ut. Inget ljus i världen kan leta sig hit, så den är inte så fotogenisk tyvärr.

Trots att vi rensat nyligen, är alltid proppfullt med skor, halsdukar, jackor och baskrar här. Lite stökigt, men mest mysigt och hemtrevligt tycker jag.

Det första man ser från hallen är det mysiga köket. Här sitter vi ofta - pratar, äter, lagar mat, spelar spel och sånt.

En lite lustig ska med kollektivet är att det liksom har gått lite i arv. Ingen vet riktigt hur länge det har varit ett kollektiv, eller ens vilka som flyttade in först. Jag har ju bott här ett halvår, Tove i ungefär tre år och Jonas flyttade hit i somras. Det vi har kunnat luska fram är att det har varit ett kollektivt boende i minst åtta år i alla fall. Minst. Det är nästan så att man vill "släktforska" lite.

Vår livsviktiga whiteboardtavla som talar om vem som ska städa vad, vad vi ska prata om på nästa husmöte, vad de olika räkningarna hamnat på varje månad och annat som kan vara bra att veta. Och kylskåpet som är fullt med underbart trams som man blir glad av.

När man är fyra vuxna personer i ett hushåll utan diskmaskin så är det sällan vi har ett tomt diskställ. Men då ser man å andra sidan vårt fina porslin hela tiden istället.

Tappra växter i fönstret, och min favoritplansch ovanför kökssoffan.

Innan man kommer in i vardagsrummet så har vi någon slags blandning mellan hall och vardagsrum, ett mellanrum kan man nog säga. Här ska bli en ordentlig läshörna någon gång i framtiden. Men schäslong, läslampa, ett litet bord för tekoppen och en spinnande katt som bara vill gosa.

En fin öppen spis har vi också! Vi vågar inte riktigt elda i den, men det är en perfekt plats för ljuslyktor och ostämda instrument.

En av de bästa sakerna med den här lägenheten enligt mig, är dörrarna som går mellan mitt och Jonas rum. Så himla perfekt när man är ihop och bor i kollektiv tillsammans - ett varsitt rum med en varsin dörr och en dörr som går mellan våra rum. Som en liten lägenhet i lägenheten.

Och här inne bor jag.

Min lilla kreativa hörna med mina favoritmöbler. Skrivbordet, stolen, sidbordet och korgen är alla loppisfynd, och lampan har jag fått av min vän Matilda.

Min klädhörna med klädställning istället för garderob, mannekängen från ett konkursbo och byrån från en loppis i Värmland.

..och soffan som Jonas överraskade mig med en dag, som jag inte kan sluta tjata om. Bästa presenten någonsin tror jag.

Och här är vardagsrummet! Här huserar även vår fina inneboende Lotta ett litet tag. Man kan dessutom tjuvkika på mitt rum litegrann genom dörrarna om man vill. Och så ser kollektivet ut ungefär!

Om glitter och bubbel och pang!

2011-11-17T17:40:00.001+01:00

Det känns som att det borde ligga närmare till hands att börja längta efter julen nu, i mitten av november. Men jag ser allra mest fram mot nyår!

Jag och mina vänner har nämligen en tradition sedan flera år tillbaka. Vi samlas allihopa för att äta en trerättersmiddag och kalasa ihop, och vi är alltid ett himla stort gäng. Mellan trettio och fyrtio personer brukar vi bli som myser och trängs.

Så vi planerar ett par månader i förväg. Dukar fint med långbord hemma hos den vi får plats hos.

Vi klär oss fina.

Oftast har vi ett litet tema, som black & white eller glitter & glamour.

Vi som styr upp hela kalaset turas om att servera och plocka undan, resten av tiden dricker vi vin, äter god mat och pratar pratar pratar om allt.

Och det hålls alltid en massa tal, vi har blivit några riktiga hejjare på det skulle jag säga. Det brukar bli sju, kanske tio tal under kvällen, och minst en skål i kvarten!

Nu ska vi börja planera årets fest, och åh jag är så pirrig och pepp.

I nästa liv ska jag bannemig bli en såndär flådig, excentrisk festfixare for real.

Om de där få timmarna

2011-11-14T18:49:00.001+01:00

Jag ligger just nu i min säng och småsurar lite över att mörkret kryper på så snabbt. Jag behöver löjliga mängder dagsljus för att fungera bra, om ens alls. Längtar nästan så det värker efter sol, picknick i parken, bad i sjön och fötter på varma bergsstenar. Imorgon ska jag vara uppe med tuppen och suga i mig så mycket dagsljus som möjligt, och inte känna att dagen är slut redan klockan fyra.

Om de dödas fest

2011-11-11T13:00:00.000+01:00

Hemma hos Tamina och Malin i Stockholm pysslades det för fullt i helgen som var.

Vi skulle gå på De Dödas Fest, och då vill man ju gärna piffa till sig lite. Min sminkning bestod av en gnuggis på hakan. Attans tidsbrist.

Min Jonas fick en arg döskallemask som Tamina gjorde.

Och Malin slog in sin mask i spets, så hon kunde matcha sin blus. Himla fina var vi allihopa. Från Tamina och Malin gick vi tvärs över gatan för att förfesta lite.

Vilket innebar att äta slut på chips, välta drinkar och prata om Taminas finfina mask.

Och att dansa dansa dansa.

Förfestade och klara for vi in mot stan. Väl inne kunde man dansa, dricka vin och skriva sin egen dödsannons. Det vanliga, ni vet.

Men vidskeplig som jag är, lät jag bli.

Men åh, det var en himla fin kväll alltså - folk man tycker om, dans, vin och midnattsmat på övernattningsgolvet med min favoritkille framför en dålig serie. Underbart.

Om en disig morgon under pilträden

2011-11-09T13:30:00.000+01:00

Tidigt på helgdagsmorgonen steg jag upp i Stockholm, rafsade ihop håret till något slags skatbo, virade in mig i en halsduk och tog spårvagnen till Waldemarsudde.

Vi skulle spela in den där filmen där jag jobbar som kostymör.

I fina Rosendals Trädgård dessutom. Älskar när man får jobba och vara ute på något fint ställe dessutom.

Min lilla packning fick följa med, för efter inspelningen skulle det vara raka vägen hem till Norrköping igen.

Ahmed, filmens regissör, skulle också spela en biroll. Men först, kaffe!

Sedan var det full fart. Repa, filma, titta, repa, film, titta.

Tror att det hela kan bli ganska fint faktiskt.

Ahmed diskuterar med teamet. I filmen pratas det på somaliska, och i teamet pratades hela tiden en härlig blandning av svenska, somaliska och engelska.

Till slut fick jag kramas och vinka hejdå och bege mig hemåt igen. Riktigt roligt var det, och utmanande. Min intensiva helg kunde inte ha avslutats på ett bättre sätt.

Om jakten på den svenska folkloren

2011-11-08T14:30:00.000+01:00

En av anledningarna till att jag var i Stockholm i helgen, var för att jobba med en kortfilm. Det är en somalisk kortfilm som ska visas under en föreställning i december.

Regissören ville blanda traditionella somaliska kläder, med någorlunda tidlösa kläder anpassade efter ett mer nordiskt klimat. Så jag skrev en lista på alla ställen jag kunde komma på, och gav mig ut på klädjakt.

Jag var ute i säkert fyra timmar.

Så. Himla. Mycket. Kläder.

Och så mycket annat distraherande saker, som typ hela Bondegatan och Skånegatan.

Det var nästan tur att jag inte hade tid att gå in, annars kanske jag hade kommit hem med den här.

Eller dessa!

Men jag fortsatte att vandra vidare, på jakt efter någon slags svensk folklore.

Och med lite hopplock från sex-sju butiker, kände jag mig nöjd.

..om jag kunde försörja mig på det här skulle jag vara i lilla himmelriket tror jag.

Om alla dessa torg

2011-11-07T19:03:00.000+01:00

Jag har ganska nyligen upptäckt att jag älskar Stockholm.

Vi hade väl inte ett jättebra förhållande medan jag bodde i en stockholmsförort som tonåring, men nu nästan tio år sedan jag flyttade därifrån har jag verkligen börjat gilla storstan. En av mina favoritsaker att göra är att strosa runt på Hötorget.

..och Hötorgshallen.

Så under mitt senaste besök tog Tamina mig under armen och vi vandrade runt bland läskiga fiskar, färska pumpor och kakaoflingor i säkert en halvtimme, utan att handla någonting.

Nästa besök ska jag ta med mig en gigantisk väska.

Så kan jag packa ner både godsaker och min bästa Tamina, och ta med mig hem.

Om helgens fenomenala planer

2011-11-03T22:24:00.000+01:00

Hjälp, det var ju alldeles nyss söndag, jag lovar. Men nu har det hipp som happ blivit torsdag, och jag sitter i Stockholm hemma hos två av mina finaste vänner och pratar, skrattar och bara är. Imorgon kommer Jonas hit och då blir det hångel till Bon Iver.

Men jag har fler planer än så - I helgen ska det spelas in en kortfilm, vilket innebär att jag imorgon vandrar runt mellan storstans alla seconhandbutiker på jakt efter lusekoftor och näbbstövlar. Kameran är med mig överallt, så efter helgen får ni se så många bilder på höstlöv, kläder, mat och hötorgspumpor att ni storknar.

Om trehundrasextiofem dagar

2011-10-30T13:04:00.002+01:00

För mig är den här dagen inte fullt så viktig som den här. Jonas får säga vad han vill om saken då vi inte är helt överens, men det är ändå en dag jag blir glad av såklart.

För ett år sedan idag så satt vi vid köksbordet hemma hos mig, då jag fortfarande bodde i mitt gamla kollektiv i Örebro. Vi åt frukost runt lunchtiden, i vanlig ordning, och vi skulle äta middag på restaurang med mina vänner senare på kvällen.
"Dueh.." började jag "..om folk frågar. Vad ska jag säga att vi.. ja. Är?"
"Jag vet inte. Vad tycker du?"
"Nej nu frågade jag dig först" svarade jag och skruvade på mig, medan jag försökte se oberörd ut.
"Ja.. Jag tycker väl att vi är ihop? Kanske. Eller? Vad tycker du?"

Enligt Jonas höll jag på att ramla av stolen med en förskräckt min, men jag var bara glad glad glad. "Okej, då är vi ihop" pep jag fram till slut. Sedan tog det ungefär tre veckor till innan jag vande mig vid orden pojk- och flickvän, något relationsanarkistiskt komplex som spökade tror jag, men jag var strålande glad ändå. Och det är jag fortfarande. Hur glad och kär som helst.

Håll tummarna nu att jag får den där ponnyn i ettårspresent som jag önskat mig.

Om att hobbyjobba lite

2011-10-28T13:12:00.000+02:00

Ungefär såhär kommer hela min fredag att se ut. Planering, pyssel och kostymskisser till ett nytt kortfilmsprojekt. Jonas sitter i sitt rum, som är rummet bredvid mitt här i kollektivet, och skriver manus till en konstfilm, medan jag sitter på sängen i mitt rum och skissar skissar skissar, tittar på bilder från svt:s kostymförråd, googlar inspiration och skissar lite till. Så. Nu ska penna och papper fram!

Om en självklarhet

2011-10-27T15:27:00.000+02:00

Ni har väl på er någonting lila idag va?

Om en såndär perfekt helgdag

2011-10-25T16:00:00.000+02:00

Vi vaknade efter ett par timmar för lång sömn, och drog oss länge länge. Efter en snabb frukost och begav oss ut på stan. Stannade upp vid en snygg tegelvägg för lite poserande. Lyckat för Jonas del, mindre lyckat för min. Men!

Strunt i det, för jag har en finfin fantomenring. Bling bling!

Promenaden fortsatte vidare i det härliga höstvädret.

Vi stannade till vid "Frimärkesaffären" som den kallas.

Den har funnits där i all evighet tror jag. Pappa, som gjorde värnplikten i Norrköping, minns affären från när han var ung till och med. Med samma gamla man bakom kassan och allt!

Jag hittade den här skönheten bland gömmorna för två kronor, så den fick följa med hem och pryder nu min bokhylla. Jonas handlade en fantomentidning där Fantomen slåss mot vampyrer, eller vad det nu var.

Vi fönstershoppade.

Hittade minst sju kokböcker jag gärna skulle vilja ha, men nöjde mig med anteckningsblocket jag tog mig dit för att inhandla.

Efter att jag suktat färdigt på stan, styrde vi oss mot Cnema. Jag skulle få se några av de scenerna vi filmat för någon vecka sedan, i en grovklippt version.

Jonas tycker att det räcker med foton.

Åh, så pirrigt och spännande att få se materialet!

Till slut började vi gå hemåt igen. Över Bergsbron och den vackra utsikten, med den dånande strömmen.

Jonas lagade middag medan jag planerade lite hemlisar inför nästa helg. Vips var klockan sju, och vi fick sällskap av våra vänner Anna och Linus.

Efter lite mat, vin och kattgos fick kameran stanna i väskan resten av kvällen, medan vi alla gick på bio och sedan råkade snubbla in på en nyöppnad restaurang som hade premiärkväll med fint folk och italienska snittar. Hoppsan. En underbar helgdag, från början till slut.

Om morgonstunden

2011-10-25T10:00:00.000+02:00

Godmorgon! Här vankas amerikanska pannkakor med mango och bacon, sedan ett möte, en arbetsintervju, lite kostymjobb till ett nytt kortfilmsprojekt och till slut en föreläsning om filmberättande på kvällen. Hur ser eran dag ut?

Söndagstipset

2011-10-23T16:21:00.000+02:00

Här om dagen fick jag smärre panik när det inte gick att sortera äggen i ett symmetriskt mönster där de låg i kartongen. Jag fick liksom lite av ett tryck över bröstkorgen och började fundera på om jag skulle steka ett extra ägg eller helt enkelt bara slänga det som inte gick att passa in. Till slut lugnade jag ner mig lite och ställde in alla ägg, så symmetriskt som det gick. Blir fortfarande lite nervös av att tänka på det. Sedan hittade jag den här sidan.

Things Organized Neatly. Smör för själen.

Om en underbar film

2011-10-22T13:00:00.000+02:00

Hösten lockar till mysiga hemmakvällar med varmchoklad, kabelstickade koftor och kramar. Om det är vad som står på tapeten ikväll för er, så rekommenderar jag att ni ser filmen The Tree of Life. Den är helt underbar. Skådespelarna, bilderna, musiken, åh.

Vacker, långsam och vemodig, men explosiv på samma gång. Okonstlad men pretentiös. Den är inte helt linjär i sitt berättande, men man bara sveps med och liksom låter det hända, och man förstår ändå på något vis, även det som aldrig sägs. Hoppas ni gillar den!

Om att fördela jämnt

2011-10-21T16:00:00.000+02:00

Jag och Jonas bor ju i kollektiv som sagt, men jag tror vi liksom glömde att tänka kollektivt när det kom till vårt samboskap där ett tag.

När den ena var mer sysslolös än den andra blev det ganska "naturligt" att den personen skötte det mesta hemma. Sådär som jag tror det blir när man inte riktigt tänker sig för.

Men så kommer den dagen när den ena personen är betydligt mer sysslolös än den andra, och blir istället någon slags hemmahusa. Och så får man ju inte känna sig, såklart.

Så nu försöker vi tänka på det mer. Varannan tvätt, lika mycket städ och det bästa - olika matdagar.

Vi bestämmer i förväg vem som ska laga mat vilken dag och fördelar så jämnt det går. Den personen får bestämma vad som ska ätas, se till att det inhandlas, laga maten och diska. Såklart att vi hjälper varandra, det är ju ganska mysigt att laga mat tillsammans också. Men en av oss har huvudansvaret varje dag.

Så otroligt skönt. Förstår inte att vi inte har tänkt på det innan. Helt plötsligt har jag lust att laga mat igen, leta ordentligt efter recept och anstränga mig lite extra. Milimeterrättvisa låter så himla jobbigt ibland, med det är tamejtusan en bra måttstock att gå efter ändå. I längden.

Om en ny liten förälskelse

2011-10-21T10:30:00.000+02:00

Jag är kär. Helt head-over-heels förälskad i Lana Del Rey och hennes släpiga röst.

Jag tycker att ni ska bli kära i henne ni med.

Om hösten

2011-10-20T19:57:00.000+02:00

Visst har jag nämnt att jag älskar hösten? Kanske nitton gånger eller så?

Jag blir liksom lite knäpp och kan inte låta bli att fotografera allt jag ser.

Jag vill spontant nästan be om ursäkt, men sen tänkte jag att ni kanske också älskar hösten? I så fall - Varsågoda!

Om allt detta hår

2011-10-19T16:30:00.000+02:00

Jag är världens mes när det gäller drastiska hårförändringar. Efter Den Misslyckade Klippningen '99, hos kvartersfrisören i Märsta, har jag tagit små försiktiga steg med mitt hår - lite hennafärg, lite dreads (men bara i nacken), litelite snaggat på sidan, lite lugg. Ja. Samma grundfrisyr med små ändringar som inte får mig att låsa in mig i badrummet, gråtandes i en vecka.

Men nu! Nu finns det som jag drömt om i alla dessa år, en hjälpande hand, en magisk guide mitt i alla svåra beslut. (Jag måste nästan samla mig en sekund för att jag är så exalterad) Via denna blogg hittade jag alltså en virtuell hårkonsultering!

Taaz kommer lösa alla mina hårproblem framöver tror jag. Vilken frisyr tycker ni att jag ska ge mig på härnäst?

Om en vanlig kollektivkväll

2011-10-18T20:30:00.000+02:00

Det är alltid fullt med skor i hallen. Och idag har vår nyinflyttade kollektivsambo Emelie har en vän på besök.

I vardagsrummet sitter Lotta med en vän och pratar, spelar musik och skrattar.

Tove står i köket och lagar en gryta medan jag håller ett öga på den bakade potatisen.

Vi pratar om ditten och datten, lyssnar på p3 och håller varandra sällskap. En vanlig vardagskväll i kollektivet. Ljud i alla rum, dofter av mat, någon står i duschen medan katten strosar runt och jamar. Ibland spelar Jonas på pianot. Ibland är det bara tyst och lugnt. Ibland får någon en skrattattack i vardagsrummet. Här trivs jag bra.

Om hur det fortskrider

2011-10-18T11:30:00.001+02:00

Mot redigeringsrummet! Bilder ska klippas, ljud ska läggas, dramaturgi ska aktas.

Cnema i Norrköping är ett fenomenalt ställe, som inte bara visar bra och lite annorlunda film på ordentlig bioduk, utan också en plats för filmskapare. I den nyrenoverade, kommunala och snygga byggnaden ska vi få sitta och knåpa ihop allt det vi har filmat så att det blir en film av det hela. Så här kommer livet att spenderas i några veckor framöver.

Hälsningar, det snygga paret ur fokus i hissen.

Om en välbehövd dag

2011-10-17T11:30:00.000+02:00

Hösten är ju bara bästa årstiden! Eller vad säger ni? Älskar att bara behöva en extra kofta och halsduk för att kunna gå ut, och det biter lite sådär härligt i kinderna men utan att man fryser. Perfekt!

Strax innan helgen kom jag hem efter att ha farit runt lite i landet.

Så jag och Jonas tog en dag bara för oss själva.

Frukost på ett av Norrköpings finaste fik - Bagarstugan.

De bakar själva och gör sylt och lite annat.

Och så är det så himla mystrevligt där också.

Han ser ivrig ut, men vi satt där ganska länge på loftet innan vi gick vidare.

Resten av dagen gick i ett svep - ett mugginköp på indiska, promenad genom industrilandskapet, godaste maten, och lite fyllebio för att runda av kvällen. Precis vad man behöver efter lite tid ifrån varandra.

Söndagstipset

2011-10-16T13:04:00.002+02:00

Fotografi, design, konstverk och illustrationer.

Vackert, provocerande, annorlunda och inspirerande - Jannike Viveka

Om nördchocken

2011-10-14T16:49:00.000+02:00

Man vet att man har valt rätt stad att bo i när man promenerar ner mot strömmen en fredagsförmiddag, och upptäcker att klockorna till Rådhuset spelar hela temamelodin till Harry Potter.
Nördchock. Extas. Norrköping - du har stulit mitt hjärta.

Om min TammiTamTam

2011-10-12T16:21:00.000+02:00

Nu har jag spenderat en helkväll med min fina Tamina. En välbehövd kväll, i en stad där ingen av oss längre bor. Det fanns inte tid att fotografera, vi pratade helt enkelt för mycket.
Efter att hon bjöd mig (denna fattiglapp till kyrkråtta) på en restaurang av nostalgiskt värde, drog vi vidare på en halvlång promenad i den kyliga kvällen, och till sist hamnade vi på teatern för att träffa lite folk som jobbar där. Efter en öl på stan med lite teaterfolk ramlade vi hem till ett kollektiv vi känner för att sova där. Underbar kväll, spontant mitt i veckan.

Om en tjuvtitt

2011-10-12T10:15:00.000+02:00

Jag bara älskar den här bilden. Det ska väl bli någon slags pressbild till filmen vi spelade in förra veckan, och den är bara så härligt jäkla bitchig. Men nu, mot redigeringsrummet!

Om ett prat-och-mat-kalas

2011-10-11T18:09:00.000+02:00

I en lägenhet i Örebro..

..samlades mina favoriter..

..för att fira min födelsedag!

Köket var trångt, stojigt och högljutt med fina människor som pratade, hackade och stekte.

Matilda, eller Kapten Klumpfot som hon också kallas, assisterade från kökssoffan.

Hon basade för fullt och bjöd på nachos om man var snäll.

Fina Malin.

Värdinnan Sara, med en skeptisk blick riktad mot Aleksi.

Stiliga Niklas.

Vi hittade en helt absurd bok från femtiotalet. "Hur man vinner framgång med Kvinnor, utan att egentligen anstränga sig alls" hette den. Jag skulle kunna citera den och idiotierna i evigheter, men mitt blod skulle börja koka igen.

Sara lyssnar intensivt. Bredvid en bild på.. Sara.

Födelsedagshelg är hemvändarhelg = bästahelg.

Om ett dolt motiv

2011-10-11T10:15:00.002+02:00

Jag är, av någon märklig anledning, varken kaffe- eller tedrickare. Men jag skulle verkligen passa som det sistnämnda. Jonas är i full gång med någon slags lobbyverksamhet till kaffets fördel, medan min kollektivsambo Tove såg det som sin uppgift att slå ett slag för te nu när jag fyllde år.

Om jag dricker en kopp te får jag dessutom äta de mumsiga chokladpralinerna som följde med. Hm, intressant må jag säga. Mycket intressant.

Om en trevlig start

2011-10-10T09:55:00.000+02:00

Jag älskar att fylla år. Särskilt när man får en sånhär fin start med en gudomlig superfrukost. Jag fyllde år i fredags och är typ fortfarande mätt. Skyldig till spektaklet är mannen på bilden nedanför:

Söndagstipset

2011-10-09T13:04:00.002+02:00

Via en läsare snubblade jag in på den här sidan av Olly Moss. Fina siluetter med lite roligare motiv.

Kika in här för att fortsätta leka gissningsleken!

Om en Underbar Clara.

2011-10-08T11:57:00.002+02:00

..som hämtat ur mitt liv som unga fröken Karlsson med huslighetskomplex för ett år sedan.
(Hon var ju en hempysslande, kristen vintagefanatiker, inte kunde jag syssla med sånt inte!)
Men alltså. Efter återkommande smygläsning, pysslade hon till slut sig in i mitt hjärta, och hon skrev om feminism och genus. Skarp, intelligent, varm och rolig. Och så har hon en ny adress nu - Underbara Clara - klicka klicka!

Om sista tagningen

2011-10-06T20:19:00.000+02:00

Tack! Bryt! Den tar vi!

Nu är sista klappan klappad och vi är klara med att spela in vår lilla kortfilm. Långsamt börjar jag vakna ur något slags inspelningskoma, där jag helt plötsligt har tid att svara på sms, kika in på datorn och svara på mejl igen. Verkligheten har varit en helt annan de senaste dagarna. Jag har regisserat för första gången, medan Jonas har varit en fenomenal producent dygnet runt. Såntdär trams som mat, tvättider och städning har fått komma i andra hand. Att hinna med att ta bilder på inspelningen var inte ens att tänka på.

Men åh, så roligt det har varit! Nervöst, roligt och lärorikt. Fantastiskt! Igen, igen, igen!

Om att googla sig hit

2011-10-03T14:01:00.010+02:00

Att kolla sökningsstatistiken på bloggen är lite roligt, mysigt och nostalgiskt. Jag menar, att besökare hittar hit när de söker på skäggiga damen, cykelsånger, rysk kvinna och klä ut sig till ett mjölkpaket är kanske inte så konstigt.

Samma sak med sirap karamellfärg, djurbebis och kolonialister får man ju erkänna.

..Men blir knäsvag är det orgasm..? Ehm, jag.. hur.. eh. Va? Hoppsan.

Söndagstipset

2011-10-02T13:04:00.003+02:00

Lisa Ewald är illustratör och serietecknare. Och genial.

Kika på på hennes blogg här.

Om Jonas

2011-10-01T18:01:00.001+02:00

Det var aldrig någon fara egentligen. Men jag har nog aldrig varit så rädd i mitt liv.
I och med den stundande filminspelningen och en massa annat, har det varit en stressig period för oss båda, mig och Jonas. Så när han blev sjuk var första tanken att hans kropp började säga ifrån att han skulle varva ner bara. Det har varit så mycket annat på sista tiden, urschlig jobbsituation, lillebror i knipa och släktingar på sjukhus, och jag har inte orkat vara varken den vän eller partner jag vill vara. Jag orkade inte riktigt ta till mig att Jonas också var sjuk.

Men så blev det värre, med märkliga symptom som kändes som någonting mer än den vanliga septembersnuvan. I smyg gogglade jag symptomen, och det fanns flera som stämde in någorlunda men bara en som stämde in på pricken. Tiden på vårdcentralen var som tur var redan bokad, så jag ringde dem innan vi skulle dit och bad dem ta prover för det där andra också, och efter samtalet med giftcentralen var jag ganska panikslagen. Jag sov bara ett par timmar och gick igenom alla scenarion i huvudet medan Jonas sov. Lyssnade hela tiden på hans andetag, kände på hans panna. Jag kunde slappna av lite grann när han snarkade, det var min trygghet. Undersökningen gick bra, det var varken det ena, det andra eller det tredje, och läkaren var rysligt snäll och förstående. Vi båda pustade ut, han hade naturligtvis också varit rädd. Vi bara höll om varandra, och jag grät lite av lättnad. Fick ta en tupplur vid hemkomsten för att inte kollapsa. Det var bara ett litet virus. Han ska bara vila, ta det lugnt och stressa ner lite. Det var bara ett litet virus. Jag behövde aldrig ens vara orolig.

Nu tittar jag på honom och är så lycklig att jag är med honom. Så klyschigt upp-över-öronen makalöst kär och lycklig. Min Jonas. Du får aldrig skrämmas sådär igen.

Om den aldrig sinande källan av fika

2011-10-01T14:48:00.001+02:00

Att fika tillsammans kan ju vara bland det bästa. Och det eftersom vi är fem personer som bor här, har man ganska ofta turen att bli bjuden på andras fika lite närsom. Till och med våra gäster bakar och fixar, så himla fint!

Så skönt att bara kunna ropa FIKA så kommer alla och sätter sig, myser och pratar.

Himla bra helt enkelt. Förutom att jag kommer att vara rund som en boll innan jul, men det är det nästan värt.

Om superstressen

2011-09-28T11:25:00.000+02:00

Det är lite glest med bloggande just nu fram till helgen, det är nämligen superstressen som gäller för min del de närmsta dagarna. Jag, Jonas och lite folk som jag träffade i somras på filmkursen ska göra en film nästa vecka. Jag bearbetar manus för fullt, klottrar ner någonting som ska likna ett bildmanus och Jonas producerar så mycket att han knappt hinner sova. Men kul som attan är det, konstigt nog. Men nu så, nu ska jag tillbaka till tankeverksamheten en stund, kram på er!

Om den rätta medicinen

2011-09-27T11:03:00.000+02:00

Om er morgon började som min, så kommer ni också att behöva någonting som muntrar upp. Jag ger er: Katt i Korg!

Fina Frank. Va? Ni behöver mer? Jag ger er:

Och för att göra en bra start till en strålande start på dagen:

Ha en fin tisdag!

Om när tanthjärtat skuttar en extra gång

2011-09-26T15:09:00.001+02:00

Jag och Jonas har blivit lite rabattknäppa. På hemköpet på vår gata brukar de lägga ut varor för halva priset om de går ut snart. Likt två jägare snokar vi runt halva affären varje gång vi går ner, och stoltserar runt i köket med våra fynd. "Grädde för en femma, nejmen ikväll blir det fest". "Åh, köttbullarna är ju bara att frysa in, fantastiskt!" skryter vi. Nu senast kom Jonas dock hem med ett kilo skinkstek. Jag insåg snabbt att han under rabattjakthetsen kanske tagit vatten över huvudet, för sedan när i hela friden åt vi nått sånt? Och ett kilo dessutom.

Efter lite receptletande hittade vi en variant som gick att göra i lergryta. Lergryta? Säljs såna längre? Känner vi någon som har en sån? Och det är nu man älskar att man bor i närheten av fyra riktigt bra secondhandaffärer, för ganska snart hittade vi den. Den oanvända lergrytan från åttiotalet, för fyrtio kronor på Bra & Begagnat.

Tanthjärtat tar ett extra skutt av glädje när bitarna faller på plats i vardagen.
Billig mat. En billig lergryta. Knasgod måltid. Vad mer behöver man?

Söndagstipset

2011-09-25T13:04:00.004+02:00

På youtube finns fenomenala Feminist Frequency. Hon belyser och pekar på det där som man stör sig på, det där som gnager och skaver med könsrollerna i var och varannan film man ser.

Man blir arg, ledsen, peppad och får lite jävlaranamma på samma gång. Se se se, nu nu nu!

Om utgång avgång

2011-09-23T19:01:00.005+02:00

Frisyren fixad.

Fräknar på. Strax - Ett glas vin på stan för att runda av en fin vecka.

Om pensionärstilltag

2011-09-22T17:21:00.000+02:00

Eftersom jag lovat mig själv att börja bejaka mina pensionärssinnen trots min ringa ålder, begav jag mig hand i hand med Jonas till en Skördemarknad i helgen. Fint som attan var det, mest en massa hemgjort och hemodlat och hemplockat.

Fina höstfärger.

Och lök för en krona styck.

Vi bestämde oss för att plocka ihop en present av all den fina maten vi kunde hitta, för att ge bort till Jonas pappa på hans födelsedag senare på kvällen. Rabarbermarmelad slank med.

Liksom lite dekorations-vetesäd, lammkorv och plommontomater.

Tillsammans med senap, fårost och våra egna hemmaplockade trattkantareller.

En nöjd Jonas.

Och stilig dessutom.

Pensionärstilltaget var så populärt att jag tror det får bli en liknande present fler gånger, fast med saker man har gjort själv istället. Får helt enkelt bara acceptera att jag är förbaskat husligt lagt helt enkelt.

Om en överlevnadsguide

2011-09-22T00:28:00.001+02:00

Debatten uppstår titt som tätt. Mellan mig och mamma. Mellan mig och min käresta. Mellan mig och bekymrade vänner. Men jag väljer alltid "dumhet" före "säkerhet" när det gäller mitt utrymme i det offentliga rummet. Alltså, så tar jag ingen omväg utan går genom skogen för att komma hem. Jag ringer ingen vän, jag har ingen pepparsprej och jag lyssnar på musik lurarna. Livrädd? Ja. Begränsad? Så lite som möjligt.

Jag tycker ibland till och med själv att jag är dum. Men det är så viktigt för mig. För mitt självförtroende, för mitt egenvärde, för mitt behov att kunna lita på världen. Här brukar det uppstå elaka kommentarer i stil med att jag kanske tänker annorlunda när skadan är gjord och jag får äta upp mina ord. Men jag vägrar bli hotad till isolering och därmed få ansvaret över min egen olycka om jag inte tar hotet på allvar.

Jag skrev ett lite längre inlägg om det hela för ett år sedan, när "Örebromannen" härjade som mest där jag bodde. Finns att läsa här med kommentarer och allt. Här alltså. Här!

Om en liten liten tröst

2011-09-21T16:21:00.000+02:00

Matilda ska flytta ifrån oss i kollektivet. Efter några vändningar fram och tillbaka, bestämde hon till slut för att flytta till London och jobba som au pair ett tag. Och snabbt gick det, från att hon bestämt sig blev det klart att hon skulle åka inom mindre än en vecka. Så det är lite småledsamt här hemma idag. Men, vi är ju glada för hennes skull också såklart.
..Om inte annat kan jag vara glad för att hon lämnade en stor påse garn kvar till mig, med fina färger och allt. Nu ska jag bara köpa ett par stickor och sticka en halsduk i hennes ära. Färgglad, rolig, lite knäpp och snäll ska den vara.

Om spontanmys mitt i veckan

2011-09-20T14:12:00.000+02:00

Jag tror minsann att pepplåten igår hjälpte! Dagen som började så trist och grå, fortsatte istället med ett bra jobbmöte, pussar, godaste maten och lite mys, en öl med kollektivet på stans mysigaste pub och hejdåkramar. En spontan runda uno runt köksbordet när vi kom hem, och en ännu spontanare omgång scones som jag bakade när vi sent på kvällen bestämde oss för att kolla på nostalgiskräckserien Are You Afraid of the Dark. Och så lite te på det. Det är allt bra fint med kollektiv.

Om måndagspeppen!

2011-09-19T11:11:00.000+02:00

Nej, hörni.
Den här måndagen började som rätt trist, gråmulen och ruggig. Det ska ändras på ögonaböj, med lite fransk pepp-pop.

Glad måndag på er!

Om en liten rundvandring

2011-09-17T15:42:00.000+02:00

Jag bor i ett kollektiv tillsammans med Jonas, Tove och Matilda som ni kanske redan vet. Vi har en väldigt stor lägenhet, med stora rum och konstiga extrautrymmen. Men nu tänkte jag visa hur det ser ut i mitt rum!

Ungefär såhär ser det ut när man kommer in. Katten Frank är ofta här inne och badar i solen.

Ovanför sängen hänger tavlor, med bilder från tidningar i.

Fina sänglampan har jag fått av min vän Matilda, som jag bodde med i kollektiv i Örebro förut.

Hattask och symaskinslåda får agera sängbord.

Tittar man till höger ser man skrivbord, soffa och lite lite av Jonas rum.

Ovanför skrivbordet har jag röda hyllor. Cunt Coloring Book fick jag också av min vän Matilda, när hon bodde i London. Sånghäftet från Moulin Rouge köpte Jonas till mig på ett antikvariat.

Min favoritstol, och skrivbordet som fått nya handtag.

Min bästaste soffa fick jag också av Jonas för inte så länge sedan. Vips en dag när jag kom hem så stod den där, efter att han hittat den på blocket och bestämt sig för att överraska mig. Tokglad blev jag.

Ett par, tre, sjutton örhängen.

Väskor på väggarna.

Om man lägger sig i sängen ser man det här.

Byrån (som var babyblå när jag hittade den på en loppis) köpte jag i gymnasiet och målade den i svart som natten.

Garderoben. Gillar att ha allting framme av någon anledning, minimalism är inte min grej tror jag.

På den röda bokhyllan står en jordglob, en samling flaskor och annat, en flaska vin som blev över sedan sist, och en korg med tyger. Och en massa böcker såklart.

Och på golvet framför den står en hög zinkkruka med presentpapper i.

Men bäst gillar jag nog mitt rum i mysbelysning ändå. Här trivs jag som fisken.

Om ett missförstånd mellan mig och min dator.

2011-09-16T18:30:00.001+02:00

Här sätter jag mig ner för att redigera bilder, då redigerngsprogrammet helt sonika slutar att samarbeta. Det var ju inte riktigt vad jag hade tänkt mig direkt. Problemet kan ta sin lilla stund att lösa, så istället för att slita hår ska jag piffa lite, ta en afterworksväng med Anna och hoppas att det hela löser sig själv under natten.

Om (nästan) besannade högstadiedrömmar

2011-09-16T00:50:00.001+02:00

När jag var sisådär tretton fjorton drömde jag om att bli intervjuad, hela tiden. Jag satt uppe sent på natten i min säng, spelade ut långa intervjuer i mitt huvud där jag svarade avslappnat och världsvant om mitt liv, vem jag var, vad jag tycke och ville. Nu sitter jag här på torsdagskvällen och intervjuar mig själv istället, himla fint faktiskt. Vill ni läsa? Vassegoda!

FOUR JOBS YOU'VE HAD IN YOUR LIFE
1. Ungdomsredakör och -skribent på en lokaltidning (att åka gratis på Arvikafestivalen för att fotografera för kultursidorna var nog det häftigaste jag varit med om när jag var nitton)
2. Kostymör på en långfilmsinspelning (60-tals kläder så långt ögat kunde nå. Åh, himmel!)
3. Bartender på festival (Eller snarare, "öltjejen på Peace & Love")
4.Handläggare på en myndighet ( -fick du ett körkortstillstånd godkänt förra året, kan det ha varit fixat av mig!)

FOUR (fyra betyder i den här kategorin åtta) MOVIES YOU COULD WATCH OVER AND OVER
1. Femte Elementet, Fight Club
2. Bram Stokers Dracula, Amelie från Montmartre
3. Josie and the Pussycats, Mean Girls
4. Moulin Rouge, American Beauty

FOUR CITIES YOU'VE LIVED IN
1. Märsta, utanför Stockholm
2.Virginia Water, utanför London
3. Örebro, utanför ehm.. Svampen.
4. Norrköping, Sveriges Berlin och Östergötlands Göteborg enligt säkra källor.

FOUR TV SHOWS YOU LOVE TO WATCH
1. Kobra
2. Project Runway
3. The Office (den amerikanska faktiskt. Helt sant, lovar!)
4. (Här sitter jag och väljer vilken som är minst pinsam bland alla pensionärsserier jag gillar, och kommer fram till) Landet Brunsås!

FOUR PLACES YOU'VE BEEN ON VACATION:
1. Berlin
2. Paris
3. Portland i USA
4.Typ hela Storbritannien

FOUR WEBSITES YOU VISIT DAILY:
1. Facebook
2. Minst fyrtio-femtio bloggar
3. Hotmail
4. Esteterier!

FOUR OF YOUR FAVORITE FOODS:
1. Köttbullar med stekt potatis och gräddsås (med enbär i)
2. Potatismos (med majs i), med vegetarisk schnitzel.
3. Spagetti (med lite smör till) och timjan
4. Amerikanska pannkakor (men bara till frukost)

FOUR SCHOOLS YOU'VE ATTENDED
1. St Ann’s Heath Junior School
2. Ekillaskolan
3. Karolinska Läroverket
4. Örebro Universitet

FOUR THINGS IN YOUR ROOM:
1. En röd bokhylla
2. Världens finaste soffa (personen på soffan dock ej närvarande för tillfället)
3. En baginbox med yttepyttelite rödvin i som stått i minst fem veckor
4. En provdocka som jag fick köpa för femtio kronor av en affär som gick i konkurs

FOUR THINGS YOU ARE WEARING RIGHT NOW:
1. Stickad kofta
2. En hel hoper med hårnålar
3. En enkel svart sitta-hemma-klänning
4. Hålla-in-magen-strumpbyxorna

FOUR PLACES I'D RATHER BE RIGHT NOW:
1. På resande fot med min käresta på armen, och med en aldrig sinande reskassa
2. Med ovan nämnda vid min bästa sjö i Värmlandsskogarna
3. På en uteservering i mitten av augusti med mina finaste vänner, rödvin och struntprat
4. På en kreativ, rolig, inspirerande och kreativ arbetsplats med en sjuhelsikes bra lön

Om ännu ett komplex

2011-09-14T13:04:00.001+02:00

"Du är så huslig" sa vännen i all välmening, medan jag grimaserade som om han just spottat på golvet.
"Va? Hur kan du säga så?" frågade jag. "Men du är ju det" svarade han lika oförstående medan jag fortsatte baka. Jaha, då var det alltså dags för ännu ett komplex att göra entré. Mitt liv har sedan artonårsåldern bestått av små små livskriser som avlöst varandra när jag insett att allt inte går som jag tänkt mig från första början. Huslig var det sista jag ville vara. Någonsin. Näst efter korkad. Jag kan helt enkelt inte identifiera mig med ordet "huslig".

Men ja, helt i enlighet med konstruktionen av mitt kön så är jag jättejätte huslig. Jag älskar att laga mat, duka fint, pyssla en present, jag jagar rabatter på mataffären och möblerar om varje månad. Jag knyter en husmorsscarf runt huvudet och hummar medan jag donar, fixar blombuketten och bakar. Och nittonåringen i mig bah "Men vad är det här?! Vi skulle ju flytta till Berlin, bo i en skruttig tvåa med tre andra tjejer, dansa hela nätterna och vara en konstnärssjäl om dagarna, leva fattigt och utan världsliga saker och begär, där containerns bortkastade soffbord och bordslampa fick duga som all möblemang. Inte sitta hemma och plocka Martha-poäng!"

Men alltså. Trattkantarellerna ser ju så himla fina ut där de står i glasburken ovanför spisen. Och en dansande konstnärssjäl är jag ju ändå. Jag är estetisk, kreativ och skapande varje dag. Och tänk för att jag skulle nog nästan vilja påstå att Norrköping skulle kunna vara Sveriges Berlin. Jo det är sant, jag lovar! Om mitt nittonåringa jag bara visste vad jag vet.

Komplexet gick över.

Om kollektivets kräftkalas

2011-09-13T13:16:00.000+02:00

I lördags hade jag mitt första kräftkalas någonsin, vi i kollektivet hade pyntat höstigt och lite oavsiktligt barnkalas-aktigt.

Men det blev ganska mysigt. Jonas fick en ilsken blick från en polis som åkte förbi medan han slet ner lite rönnbärsgrenar, men annars var allt frid och fröjd inför gästerna ankomst.

Katten Frank strosar runt och håller koll i vardagsrummet.

Gästerna började ringa på och vi fick äran att träffa en liten Olivia.

Alla hade med sig egen mat, så vi gjorde plats och dukade bordet fullt.

Anna gjorde skägg med hjälp av kalashatten.

Min bästa Tamina var på besök från Stockholm också, det gillar vi.

Jonas, Erik och Evelina.

Matilda och Tove peppade för "skämslistan".

Sedan fick Matilda låna kameran..

Tove och Lotta.

Lotta är förresten Toves syster och kollektivets tillfälliga vardagsrumsinneboende, fint är det.

Resten av natten bestod av vinflaskor, diskussioner i köket och pajer innan vi somnade strax innan soluppgången.

Om en smygpuss i repris

2011-09-12T11:51:00.001+02:00

Vi skulle jobba på samma filminspelning dagen därpå, och eftersom du inte bodde i stan så fick du sova hos mig. Det är så praktiskt när man bor i kollektiv, har jag alltid tänkt, det blir inte riktigt samma sak att bjuda hem människor man inte känner så bra. Inte fullt så krystat och inte fullt så insinuerande. Du var bara en nyfunnen vän som skulle sova på en madrass på mitt golv.

Jag visste inte riktigt vad jag kände, bara att det fanns något slags intresse. Jag hade lite svårt att läsa av dig. Man vill gärna inte missta artighet och vänlighet för flört. Men du insisterade att vi skulle ta oss ut och ta en öl på kvällen, du och jag. Det kändes aldrig konstigt eller pinsamt när det bara var vi två. Under de få månader vi känt varandra hade vi alltid kunnat prata och det hade alltid känts kravlöst och naturligt. Så vi tog en öl, pratade om allt möjligt och begav oss så småningom tillbaka till bussen. Efter ett pinsamt möte med den där mannen som antydde att du och jag skulle "få till det" senare, var vi till slut framme hemma hos mig.

Kollektivet var fullt av människor när vi kom hem. En av kollektivsambosarna hade bjudit över en himla massa vänner som sov över, så det var folk överallt. I mitt rum sov min lillebror, och alla rum verkade vara upptagna. Jag kände att natten inte var slut, den fick inte vara slut. Jag hämtade min lilla dator och vi satt först i trappen, sedan inne hos min kollektivsambo en stund, och till slut hamnade vi på den knarriga träsoffan i köket.
Vi tittade på youtubeklipp. Hur många som helst, och jag skrattade så att jag kiknade. Min skämströskel är oerhört låg, vilket gör att jag måste blunda och gömma mig bakom en kudde varje gång man ser en sak som Borat eller lyssnar på Hassan. Så jag gömde mig, skrattade. Du försökte ta min kudde, skrattade.

Youtubeklippstaffetten fortsatte. Vi hittade hela tiden på små ursäkter att ta på varandra. Du har ett hårstrå där. (plockar osynligt smuts) Haha, sjukt roligt eller hur? (en klapp på axeln, ryggen, närmare nacken) Jag ska ta vatten, vill du ha lite? (hand på knät och dröjande blick)
Och sådär satt vi. Hur många timmar vet jag inte, men vi ville verkligen inte lägga oss. Jag hade blivit trött för länge sen, men jag kunde inte förmå mig att sova. Undan för undan vågade jag sitta närmare dig, besvara kroppskontakten mer. Och till slut, när ännu ett pinsamt klipp visades, gömde jag ansiktet i händerna och vände kroppen mot din kropp med huvudet nerborrat mot din arm. Du besvarade med att hålla om mig och när jag tittade upp så kysste du mig.

Din skäggstubb rev mig lite, men det gjorde ingenting. Vi hånglade. Skrattade. Kramades. Vi pratade. Jag la mig i ditt knä där på kökssoffan, vi lyssnade på Bon Iver och du strök mitt hår. Klockan var över sju på morgonen och vi skulle upp runt tio. Så småningom la vi oss på den lilla tunna madrassen som var tänkt för bara dig och somnade omlindade varandra, leende och pirriga.

..och idag var det ett år sedan vi satt och smygpussades i köket, och om ni ursäktar så ska jag nu gå och pussas lite till.

Om ett litet söndagstips

2011-09-11T13:04:00.002+02:00

Ett söndagstips för den med lite pysselkli i fingrarna.

http://nuharjaggjortdetigen.se/

Om att komma i stämning

2011-09-10T13:04:00.002+02:00

Idag ska kollektivet bjuda på kräftskiva, och eftersom ingen av oss någonsin riktigt haft en ordentlig kräftskiva, (jag har knappt ens varit på en), så tänkte vi ta i från tårna. All in så att säga.

Jag menar, vem bryr sig om maten när det finns så fina hattar? Och kräftconfetti?

Matilda kom hem här om dagen med ett riktigt glädjetjut, när hon hade hittat kräftgirlangen på rea. Vi hängde upp den på en gång och njöt av den knäppa dekorationen.

Snart är det dags, bilder på kalaset får ni se en annan dag!

Om den enda lösningen

2011-09-09T14:19:00.000+02:00

Det börjar smått. I hörnen, bakom soffan, under sängen, sedan sprider det sig sakta till fler områden. Till en början är det ingen fara, man tänker att man tar itu med det senare. Men sen en dag är det där - Stöket.
Skräp och damm, disk och använda trosor, tidningar och matrester. Blä. Finns bara en lösning.

Som Ghostbusters fast snyggare. Kom an bah stöket, kom an.

Om att ta för sig

2011-09-07T12:38:00.000+02:00

Det är betydligt mysigare att baka när man bor i kollektiv och har någon att bjuda på kakor.

Sen att det som bjuds är bara hälften av det som bakades är ju en annan sak.
Inte mitt fel att alla andra är långsamma med att ta för sig.

Om att bota melankoliska söndagar

2011-09-04T13:04:00.002+02:00

De finaste gif.ar jag någonsin sett hittar du här.

Botar söndagsmelankolin i ett nafs. http://fromme-toyou.tumblr.com/tagged/gif

Om kvällsnöjet

2011-09-02T23:02:00.003+02:00

Vissa kvällar, när kollektivet är tomt och katten har gömt sig, så kurar jag ihop mig med lite godis under ett täcke i sängen.
Och blir riktigt riktigt arg.
Jag läser om Pär Ströms idiotier till åsikter, irriterar mig på patriarkatet och ryser åt elaka kommentarer på jämställdhetstänkande människors bloggar.
Sen läser jag Schymans feministbrev, googlar underbara feministiska serietecknare, kikar in på smarta bloggar, tittar på en dokumentär om Judith Butler och lyssnar på Sinead O'Connor. Och då känns det för en liten stund lite lite bättre.

Om två guldgrävande stadsbor

2011-09-02T16:10:00.002+02:00

Det tog någon timme. Blöt om fötterna, hungrig och tjurig som en femåring var jag. Sen hittade vi kantarellerna, skogens små guldklimpar.

Varje höst i tre år har jag tänkt att jag ska ut och bejaka mina pensionärssinnen och plocka svamp i skogen, men det har liksom inte blivit av. Många ursäkter har jag, den ena sämre än den andra.

"Ja, men det är väl bara att vi åker" sa Jonas sådär självklart. Så nästa morgon tog vi varsin hink, en flaska myggspray, en kamera och lite kakor och for mot första bästa blandskog vi kunde hitta.

Trattkantarellhinken fylldes snabbt.

Här är jag - med det nöjdaste svampplockarleendet på hela östgötaslätten.

Lingon hittade vi också massvis av. Men de smakar ju blaj, så fick följa med hem på kort istället.

Nu består köket av svampfötter, barr, larver, spindlar och mossa. Och snart två mackor med smörstekta kantareller på.

Om sju dagar i skogen

2011-09-01T13:29:00.003+02:00

Jag har den stora turen att ha en faster med världens finaste stuga som jag och Jonas fick låna i somras. Det var sommarens absolut bästa dagar. Vi åt frukost på verandan varje morgon. Lyssnade på vinden, fåglarna och vattnet.

Jag plockade minst sju blombuketter i olika färger.

Vi bjöd över gäster på århundradets godaste grillade mat.

Men annars tog vi det mest bara lugnt. En dag satt vi bara inne och läste böcker från morgon till kväll. Badade tills vi blev russin. Rodde med båten och njöt av sjön och skogen. Värmland är nog den vackraste plats på jorden.

Och plaskade i med skorna på, mer än en gång. De där stackars skorna har nog sett mer vatten den här sommaren än mina gummistövlar har under hela sin livslängd.

Om den senaste tiden - ur mobilen

2011-08-31T19:02:00.000+02:00

Isak och Ida gifte sig, nitton personer höll tal och allt var fint hela dagen. Matilda hade förberett dagen innan med en lista på världens scout-kit till bruden.

Jag åkte på en kurs i filmskapande i en hel vecka. Träffade härliga människor, målade, dansade, badade och åkte båt. Hela dagarna bestod av berättarstunder, regi- och filmövningar och genussamtal. Åh.

Jag har sminkat en massa till en hemlig kortfilm som jag tror kommer bli superbra.

Jag har hittat ett symaskinsbord på vinden som tillhört någon tidigare kollektivmedlem. Norpade den och ställde i vardagsrummet med en blomma i. Tadaa! Övriga lägenheten är under konstant konstruktion.

Jag har möblerat om i mitt kollektivrum säkert fyra-fem gånger under sommaren. Men nu börjar hösten komma, så jag nöjer mig nu. Myser ner mig med modetidningar och VivienneWestwooddokumentär istället.

Många timmar har spenderats runt köksbordet med spel, mat, vin och finbesök.

Och kanske bäst av allt - när jag kände mig lite nere och ensam ett tag så överraskade Jonas mig med en överraskningsfest! Fina och saknade vänner från Örebro, Stockholm och Göteborg ringde på och jag gav ifrån mig ett lyckotjut. Jonas hade förberett med tårta, bål och allt annat. Nog det finaste jag varit med om någonsin. Och det är ungefär vad jag har sysslat med sedan sist jag skrev.

Om frukost i parken

2011-06-15T12:53:00.001+02:00

Fastän jag bor på en ganska halvstökig centralgata, har jag väldigt nära till lugnet. Folkparken är stor och fin, det är lätt att hitta en lugn plats att äta frukost på, och bara mysa.

Jonas såg busybusyviktig ut med solglasögonen och telefonen i högsta hugg precis när vi kom fram.

Men snart var det bara musik, mackor och godsaker som gällde istället.

..och juice som tydligen var riktad till mig av någon anledning.

Färsk mango kan ju vara bland det bästa.

Sen satt vi där i flera timmar. Lyssnade på musik, löste korsord, pratade om framtiden och åt oss proppmätta.