Så var det dags för valvaka. På något sätt förstod man väl ändå hur det skulle gå, men man hoppades ju. In i det sista. Innan den stora besvikelsen bakade jag muffins, eller valkakor.
Matilda och Kajsa körde på ett symboliskt rött tema, och matchade varande väldigt fint.
Niklas var en av flera underbara som köpte ost, kex och vindruvor - den bästa umgängesmaten.
Dukat och klart.
Aleksi, Malin och Matilda redo i soffan.
Kajsa och Isaks mamma Lisa.
Två datorer och en tv, vi höll oss ganska uppdaterade i princip varje minut.
..men så småningom var man lite tom på hopp. Ingen röd seger, inget FI in i riksdagen, och SD fick tjugo mandat som de firade med hockeyramsor. 
Uppgivenhet, besvikelse, ilska. Usch. Jag säger som underbara niotillfem, "Skäms på alla er som gjorde så. Som röstade på Sverigedemokraterna. /.../ Försvinn bara, kom inte tillbaka hit, jag vill inte ha er här. Vill inte ha er på min blogg, i mitt hus, längs med gatorna, i mitt liv."Hat har ingenting i varken våra hjärtan eller vår politik att göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar