Sidor

15 november 2010

Om att hungern sitter i rösten, inte i magen.

Helt plötsligt började jag höja volymen till låtarna som handlade om kärlek. Höja, blunda, le. Jag ville se filmer om kärlek och sagor om förälskelser och lyckliga par. Jag ville lyssna och se, och där jag förut blev ledsen och kände att jag saknade någonting, började jag istället se honom på näthinnan medan tonerna och scenerna spelade på. Höja, blunda, le.

Det är så underbart. Den här känslan. Som att vakna upp. Hur jag än skriver om det så känner jag mig lite fånig, det är egentligen så enkelt, nästan trivialt. Men ändå känns det så viktigt. Lalehs Snö går på repeat på mp3:n för femte gången, solen skiner starkt men lågt mellan husen, medan bussen rullar igenom rusningtrafiken en kall tisdagsmorgon. Jag är så emotionell att jag knappt vet var jag ska ta vägen. Hon sjunger högt och starkt med hela hjärtat och jag börjar nästan gråta för att allt är så fint och jag är så glad. En ung tjej råkar knuffa till mig i axeln med sin väska när hon går av bussen, jag vaknar upp ur min lilla trans och skrattar lite åt mig själv. För det är så enkelt och oviktigt men det är så fint; Jag gillar en kille och han gillar mig tillbaka.

Och det gör mig glad. Han gör mig glad. Tanken på honom gör mig glad. Tanken på oss gör mig glad. Jag går runt och fånler, är glad och harmonisk. Över en så fånig, så enkel sak som ändå blir så viktig.

Jag gillar en kille, och han gillar mig tillbaka.

Med lite försiktighet tar jag ett litet steg i taget, känner efter, tänker efter. Jag vet ingenting om framtiden och vad jag eller han känner då, erfarenheten gör att jag känner efter försiktigt. Jag vet ingenting om framtiden eller imorgon, men idag - Idag vet jag att jag är kär.

8 kommentarer:

Magda sa...

Jag tycker om hur du skriver. Fin bild dessutom.

Caroline sa...

Så himla fint. Sådär enkelt och bra sm det ska vara.

fanny sa...

sv; ja sommarenhade inte suttigt fel. tack :)

väldigt fint skrivet, önskar jag hade de så

stine sa...

Jätte jättefin bild. Och väldigt fin text med, blir glad när jag läser den :)

Lina sa...

Vad rara ni är. Synd bara att det inte är min bild (mina ben är inte så smala, och hans inte fullt så håriga). Men känslorna är mina, så de tar jag cred för. Tacktack! :)

kajsa sa...

Att sitta i ett varmt badkar och känna någon annans ben mot sina, det kan vara något av det bästa jag vet. Att kisa mot någon annans ögon och se skuggorna vila i ett ansikte som man blir glad av. Lite vardagsmagi.

Lotta sa...

Åh gud vad bra du är på att skriva, och tack så hemskt för kommentaren! :)

amanda sa...

Sv: tack! Vad kul

Och oj vad bra du skriver. Jag svarade tidigare idag på en fråga och skrev några knaggliga rader om kärlek. Det här var bättre.