Om Pastor Grön i matsalen med rörtången.

Digestivekex med brieost - om någon undrar vad jag skulle kunna tänka mig att äta till frukost varje helg. Mums och lite till.

Jag drog mig länge i morse, men till slut gick jag ner i köket. Mordgåtekväll stod på schemat denna söndag, och jag hade utlovat scones..


..och kakor.

Sen kom mina fina detektivgäster.

Camilla och Niklas.

Kristian.


Erik kikade in och sa hej, men ville inte vara med.

Först ut var "Mordet på Orientexpressen" med Hercule Poirot.

Camilla och Niklas.

Sen var filmen slut, vi åt lite mer tills vi var proppmätta.

När bordet rensats blev det Cluedo! Min första gång till och med.

Niklas dricker te, Malin läser reglerna.

Malin och Nikolas klurar.

Malin, Matilda och jag klurade ut svaret; det var Pastor Grön (eller Åke Green, som vi kallade honom) i matsalen med rörtången. Jag var lite mallig, som sig bör. Kul var det i alla fall.

Mordgåtekvällar får det nästan bli fler av. Mer Poirot, och sen måste man ju se Miss Marple och Morden i Midsomer såklart. Ju mer tweed dess då bättre.

Om ett enkelt recept.

Det är en höstdag i mitten av oktober. Solen står lågt men värmer fortfarande i ansiktet. Det blåser lite kyligt, men det räcker med mössa, halsduk och kofta för att hålla sig varm. Löven dansar runt i ett virrvarr av de finaste och bästa färgerna som finns. Sen sätter man sig på cykeln och lyssnar på Devendra Banhart hela vägen in till stan. Mitt enklaste recept på lycka, jajamensan.


Jag och Malin skulle ses på stan för att säga upp lägenheten hos hyresvärden. Lite småsorgligt, men bara lite.

Längs vägen hade jag tydligen cyklat rakt förbi min vän Niklas som vevade med armarna och ropade efter mig. Men med hörlurarna i är jag näst intill okontaktbar, så jag blev varse först när jag fick ett sms av honom när jag kom fram. Då bestämde vi oss för att vi alla tre skulle ses och äta lite mat tillsammans.

Malins kaffe.


Niklas tatueringar.

Niklas själv, som otåligt väntar på mat.

Malins fina hemmagjorda halsband.

Sen tyckte Malin att det fick räcka med bilder.

Jaja, tråkmåns. Bara en till. Sen försvann Malin iväg på jobb, medan jag och Niklas tog en sväng på stan. Innan det blev mörkt cyklade jag hem igen, men med ett trevligt telefonsamtal mot örat istället för musik.

Om fina saker som tar slut.

Igår bestämde vi att från och med den sista januari så flyttar vi i kollektivet isär, efter tre finfina år tillsammans. Det var inte så mycket dramatik kring det hela egentligen, vi har ju pratat om det från och till i ett bra tag. Isak vill flytta till sin underbara fästmö Ida, som bor i Göteborg, nu när han är klar med en del av studierna. Erik vill bo med sin fina flickvän Lina i vad jag hört ryktas om antingen Göteborg eller Uppsala. Malin vill flytta till en större stad, eller någonstans där fler möjligheter till jobb finns. Aleksi bor kvar i Örebro och pluggar, men vill bo själv ett tag. Och jag. Jag vet inte. För första gången så känns det som att jag vågar flytta lite vart som helst. Jag har egentligen inte så mycket som håller mig kvar i Örebro om inte kollektivet finns kvar. Staden jag aldrig trodde jag skulle lämna känns nu liten och gjord. Det har den i och för sig gjort länge, men kollektivet har ju alltid varit min lilla livbåt för själen. Det känns som att jag har behövt bo här, ett projekt som jag velat starta och avsluta. Och nästa år ska vi sluta vara sambos så då är det dags att röra på sig. Vi smider förresten redan planer på en hejdundrande fest med många skratt och tårar och tal, håll januari öppet!

Jag vet inte vad som händer sedan. Annat kollektiv? Bo ensam? Om jag ska studera blir det först till hösten, så under våren vill jag jobba. Städerna som lockar mest är Göteborg och Stockholm. Där finns både liv och rörelse, jobb, vänner och utbildningar. Men vissa andra alternativ lockar lite också. Vi får se. Hjärtat får välja. Och hon har lite mindre än fyra månader på sig att bestämma sig. Hjälp.

Om årets bästa dag.

Jag är barnsligt förtjust i min födelsedag. I torsdags fyllde jag hela tjugotre år. Trots att jag var ledig så vaknade jag upp ganska tidigt. Det var fortfarande mörkt ute.

Tittade på lite svtplay.

Suckade över mitt stökiga rum.

..gick ner i köket och gosade med katten som var extra kelsjuk.

..öppnade lite födelsedagspost och räkningar.



..och började laga mumsig mat inför kvällen.

Att baka äppelpaj i den äppelformade pajformen som jag fått av mamma och pappa är ju självklart.

Medan jag fortsatte laga mat inför kvällen, beställde Tamina pizza åt oss. Jag insåg att jag inte ätit på hela dagen, så det var ett bra initiativ.

..hon skrev också ett hemligt meddelande till restaurangen när jag inte såg, så när pizzabudet ringde på så fick jag en kram, ett grattis och lite godis. Den pizzerian är från och med nu min favorit.

Äntligen blev jag klar med allt stök, städ och piff. En snabbdusch senare fick jag sätta mig i köket medan mina fina gäster sjöng för mig. Tårta hade de köpt också! Åh.

Jag fick ett sjungande födelsedagskort, hårfärg en himla massa fina stearinljus och en prenumeration på Bang!


Niklas i finaste tröjan.

Kristian.

En två fem vinglas senare.


Vi vet inte varför, men Tamina ville kolla om hon fick plats i en Ikeapåse. Tadaa!

Malin och jag förstod ingenting.

..Erik ville också prova. Häpp!



Festen fortsatte med struntprat som vanligt, mer vin, mer tårta och framförallt - allsång till gamla bortglömda låtar från den tiden man tittade på Voxpop. Hjälp. Och när jag var den enda som inte kunde sjunga med till Jumper så tog alla i för kung och fosterland tills jag rodnade och gömde mig bakom stora skämskudden. Tack för en himla fin kväll och en födelsedag som inte hade kunnat vara bättre.