Om pensionärstilltag

 Eftersom jag lovat mig själv att börja bejaka mina pensionärssinnen trots min ringa ålder, begav jag mig hand i hand med Jonas till en Skördemarknad i helgen. Fint som attan var det, mest en massa hemgjort och hemodlat och hemplockat.

 Fina höstfärger.

 Och lök för en krona styck.

 Vi bestämde oss för att plocka ihop en present av all den fina maten vi kunde hitta, för att ge bort till Jonas pappa på hans födelsedag senare på kvällen. Rabarbermarmelad slank med.

 Liksom lite dekorations-vetesäd, lammkorv och plommontomater.

Tillsammans med senap, fårost och våra egna hemmaplockade trattkantareller.

 En nöjd Jonas.

 Och stilig dessutom.

Pensionärstilltaget var så populärt att jag tror det får bli en liknande present fler gånger, fast med saker man har gjort själv istället. Får helt enkelt bara acceptera att jag är förbaskat husligt lagt helt enkelt.

Om en liten rundvandring

Jag bor i ett kollektiv tillsammans med Jonas, Tove och Matilda som ni kanske redan vet. Vi har en väldigt stor lägenhet, med stora rum och konstiga extrautrymmen. Men nu tänkte jag visa hur det ser ut i mitt rum!

 

Ungefär såhär ser det ut när man kommer in. Katten Frank är ofta här inne och badar i solen.

Ovanför sängen hänger tavlor, med bilder från tidningar i.

 

Fina sänglampan har jag fått av min vän Matilda, som jag bodde med i kollektiv i Örebro förut.

 

Hattask och symaskinslåda får agera sängbord.

Tittar man till höger ser man skrivbord, soffa och lite lite av Jonas rum.

Ovanför skrivbordet har jag röda hyllor. Cunt Coloring Book fick jag också av min vän Matilda, när hon bodde i London. Sånghäftet från Moulin Rouge köpte Jonas till mig på ett antikvariat.

Min favoritstol, och skrivbordet som fått nya handtag.

Min bästaste soffa fick jag också av Jonas för inte så länge sedan. Vips en dag när jag kom hem så stod den där, efter att han hittat den på blocket och bestämt sig för att överraska mig. Tokglad blev jag.

Ett par, tre, sjutton örhängen.

Väskor på väggarna.

Om man lägger sig i sängen ser man det här.

Byrån (som var babyblå när jag hittade den på en loppis) köpte jag i gymnasiet och målade den i svart som natten.

Garderoben. Gillar att ha allting framme av någon anledning, minimalism är inte min grej tror jag.

På den röda bokhyllan står en jordglob, en samling flaskor och annat, en flaska vin som blev över sedan sist, och en korg med tyger. Och en massa böcker såklart.

Och på golvet framför den står en hög zinkkruka med presentpapper i.

Men bäst gillar jag nog mitt rum i mysbelysning ändå. Här trivs jag som fisken.

Om ännu ett komplex

"Du är så huslig" sa vännen i all välmening, medan jag grimaserade som om han just spottat på golvet.
"Va? Hur kan du säga så?" frågade jag. "Men du är ju det" svarade han lika oförstående medan jag fortsatte baka. Jaha, då var det alltså dags för ännu ett komplex att göra entré. Mitt liv har sedan artonårsåldern bestått av små små livskriser som avlöst varandra när jag insett att allt inte går som jag tänkt mig från första början. Huslig var det sista jag ville vara. Någonsin. Näst efter korkad. Jag kan helt enkelt inte identifiera mig med ordet "huslig".

 Men ja, helt i enlighet med konstruktionen av mitt kön så är jag jättejätte huslig. Jag älskar att laga mat, duka fint, pyssla en present, jag jagar rabatter på mataffären och möblerar om varje månad. Jag knyter en husmorsscarf runt huvudet och hummar medan jag donar, fixar blombuketten och bakar. Och nittonåringen i mig bah "Men vad är det här?! Vi skulle ju flytta till Berlin, bo i en skruttig tvåa med tre andra tjejer, dansa hela nätterna och vara en konstnärssjäl om dagarna, leva fattigt och utan världsliga saker och begär, där containerns bortkastade soffbord och bordslampa fick duga som all möblemang. Inte sitta hemma och plocka Martha-poäng!"

Men alltså. Trattkantarellerna ser ju så himla fina ut där de står i glasburken ovanför spisen. Och en dansande konstnärssjäl är jag ju ändå. Jag är estetisk, kreativ och skapande varje dag. Och tänk för att jag skulle nog nästan vilja påstå att Norrköping skulle kunna vara Sveriges Berlin. Jo det är sant, jag lovar! Om mitt nittonåringa jag bara visste vad jag vet.

  Komplexet gick över.

Om kollektivets kräftkalas

 I lördags hade jag mitt första kräftkalas någonsin, vi i kollektivet hade pyntat höstigt och lite oavsiktligt barnkalas-aktigt.

 Men det blev ganska mysigt. Jonas fick en ilsken blick från en polis som åkte förbi medan han slet ner lite rönnbärsgrenar, men annars var allt frid och fröjd inför gästerna ankomst.

 Katten Frank strosar runt och håller koll i vardagsrummet.

 Alla hade med sig egen mat, så vi gjorde plats och dukade bordet fullt.

 Anna gjorde skägg med hjälp av kalashatten.

 Jonas, Erik och Evelina.

 Matilda och Tove peppade för "skämslistan".

 Sedan fick Matilda låna kameran..

 Tove och Lotta.

 Lotta är förresten Toves syster och kollektivets tillfälliga vardagsrumsinneboende, fint är det.

Resten av natten bestod av vinflaskor, diskussioner i köket och pajer innan vi somnade strax innan soluppgången.

Om den enda lösningen

Det börjar smått. I hörnen, bakom soffan, under sängen, sedan sprider det sig sakta till fler områden. Till en början är det ingen fara, man tänker att man tar itu med det senare. Men sen en dag är det där - Stöket.
Skräp och damm, disk och använda trosor, tidningar och matrester. Blä. Finns bara en lösning.

Som Ghostbusters fast snyggare. Kom an bah stöket, kom an.

Om två guldgrävande stadsbor

 Det tog någon timme. Blöt om fötterna, hungrig och tjurig som en femåring var jag. Sen hittade vi kantarellerna, skogens små guldklimpar. 

 Varje höst i tre år har jag tänkt att jag ska ut och bejaka mina pensionärssinnen och plocka svamp i skogen, men det har liksom inte blivit av. Många ursäkter har jag, den ena sämre än den andra.

 "Ja, men det är väl bara att vi åker" sa Jonas sådär självklart. Så nästa morgon tog vi varsin hink, en flaska myggspray, en kamera och lite kakor och for mot första bästa blandskog vi kunde hitta.

 Trattkantarellhinken fylldes snabbt.

 Här är jag - med det nöjdaste svampplockarleendet på hela östgötaslätten.

 Lingon hittade vi också massvis av. Men de smakar ju blaj, så fick följa med hem på kort istället.

Nu består köket av svampfötter, barr, larver, spindlar och mossa. Och snart två mackor med smörstekta kantareller på.