"Du är så huslig" sa vännen i all välmening, medan jag grimaserade som om han just spottat på golvet.
"Va? Hur kan du säga så?" frågade jag. "Men du är ju det" svarade han lika oförstående medan jag fortsatte baka. Jaha, då var det alltså dags för ännu ett komplex att göra entré. Mitt liv har sedan artonårsåldern bestått av små små livskriser som avlöst varandra när jag insett att allt inte går som jag tänkt mig från första början. Huslig var det sista jag ville vara. Någonsin. Näst efter korkad. Jag kan helt enkelt inte identifiera mig med ordet "huslig".
Men ja, helt i enlighet med konstruktionen av mitt kön så är jag jättejätte huslig. Jag älskar att laga mat, duka fint, pyssla en present, jag jagar rabatter på mataffären och möblerar om varje månad. Jag knyter en husmorsscarf runt huvudet och hummar medan jag donar, fixar blombuketten och bakar. Och nittonåringen i mig bah "Men vad är det här?! Vi skulle ju flytta till Berlin, bo i en skruttig tvåa med tre andra tjejer, dansa hela nätterna och vara en konstnärssjäl om dagarna, leva fattigt och utan världsliga saker och begär, där containerns bortkastade soffbord och bordslampa fick duga som all möblemang. Inte sitta hemma och plocka
Martha-poäng!"
Men alltså. Trattkantarellerna ser ju så himla fina ut där de står i glasburken ovanför spisen. Och en dansande konstnärssjäl är jag ju ändå. Jag är estetisk, kreativ och skapande varje dag. Och tänk för att jag skulle nog nästan vilja påstå att Norrköping skulle kunna vara Sveriges Berlin. Jo det är sant, jag lovar! Om mitt nittonåringa jag bara visste vad jag vet.
Komplexet gick över.
3 kommentarer:
Jag brukar också bli kallad huslig, och det tar jag som en komplimang mera än en förolämpning.
För mig är en huslig en praktisk och ekonomisk person som tycker att hem och hushåll är viktigt. Som tycker att mat skall lagas från grunden, att de råvaror som finns tillhands(gärna billigt, helst gratis!) skall användas. Bra för både kropp och miljö!
Du har helt rätt, för det är ju precis så det är. För mig har det bara alltid haft en ganska negativ och könsnormativ klang som gjort att jag haft svårt att identifiera mig vid det. Men jag börjar sakta men säkert att komma över mitt komplex och vara nöjd med mina färdigheter istället. :)
Snygga bilder du tar! :D
Skicka en kommentar