Sidor

30 oktober 2011

Om trehundrasextiofem dagar

För mig är den här dagen inte fullt så viktig som den här. Jonas får säga vad han vill om saken då vi inte är helt överens, men det är ändå en dag jag blir glad av såklart.

För ett år sedan idag så satt vi vid köksbordet hemma hos mig, då jag fortfarande bodde i mitt gamla kollektiv i Örebro. Vi åt frukost runt lunchtiden, i vanlig ordning, och vi skulle äta middag på restaurang med mina vänner senare på kvällen.
"Dueh.." började jag "..om folk frågar. Vad ska jag säga att vi.. ja. Är?"
"Jag vet inte. Vad tycker du?"
"Nej nu frågade jag dig först" svarade jag och skruvade på mig, medan jag försökte se oberörd ut.
"Ja.. Jag tycker väl att vi är ihop? Kanske. Eller? Vad tycker du?"

Enligt Jonas höll jag på att ramla av stolen med en förskräckt min, men jag var bara glad glad glad. "Okej, då är vi ihop" pep jag fram till slut. Sedan tog det ungefär tre veckor till innan jag vande mig vid orden pojk- och flickvän, något relationsanarkistiskt komplex som spökade tror jag, men jag var strålande glad ändå. Och det är jag fortfarande. Hur glad och kär som helst.

Håll tummarna nu att jag får den där ponnyn i ettårspresent som jag önskat mig.

2 kommentarer:

emma sa...

oh men kärleken är ju så himla vackert!

ViolaIngeborg sa...

fint med kärlek, fint med folk som vågar!