Om lugnet tre minuter bort

Då jag bor på en ganska central gata kan det bli lite stökigt och högljutt ibland med allt folk och alla bilar. Men tre minuter bort från där jag bor finns en underbar och stor park som man kan strosa i. Och sen kan man gå längs vattnet en sväng, som jag och favoriten gjorde här om dagen.

Hittade ganska snabbt något slags lusthus, eller snarare brygga med tak, där vi satt en stund.

 Tittade på fåglarna och vattnet.

 Blåste lite maskrosor och strosade vidare.

 Hittade en fin liten örtagård där man gärna fick gå in och titta och lukta. Lite längre bort stod en man och krattade. Hur fint som helst.

Vi hittade också en massa underbara hus längs vägen. Stup i kvarten ropade vi "Där ska vi bo! Eller där! Eller här!"

 Med jämna mellanrum hittade vi någonstans att sitta och tog det lite lugnt med några änder som sällskap.

 Helt plötsligt dök det upp ett mysigt litet fik.

 I blomkrukorna växte sommarblommor.

 En våffla och en jordgubbsbakelse satt precis rätt när sockernivån börjat sjunka.

Efter fikat kunde man ju gömma sig i en stor syrenbuske och pussas lite. Och det gjorde vi.

 Sen fortsatte vi promenaden och lämnade allt det här fina.

 ..och kom tillbaka till allt det här fina! Många fina gamla industribyggnader att titta på under den sista biten hem. Byggnaderna är nog bland det bästa som finns med den här staden.

Och så allt det tjusiga att titta på längs vattnet såklart.

Om smultronstället

 Inte långt från Norrköping ligger ju fina Söderköping (eller Sörping som man säger här) och Göta Kanal. Jonas berättade för mig om glassbaren Smultronstället, och en dag for vi dit.

 De har helt galna glassar där. Många verkade goda, en del var bara knasiga. Det fanns till exempel ett glassberg som serverades med en donut och choklad.

 Lagom tills när vi kom fram hade det hunnit bli kallt, så vi slog oss ner inomhus.

 Jonas vill pussas. Eller prata. Eller så visslar han, jag minns inte riktigt.

 Jag väntar spänt på glass. Pussarna får vänta!

 Min glass bestod av vaniljglass, persika, hallonsås, vit choklad och grädde. Och en drömkaka. Jonas hade någon variant med kaffe, kex och choklad.

Vi var ungefär såhär peppade. Men även den tappraste kunde nog inte äta upp allt det där, till slut gav vi upp och rullade ut. Mätta och sockerkickade som få.

Om viktiga kläder

 Den här dagen gick vi upp tidigt. Vi skulle bila hela vägen från lilla Norrköping till värmlandsskogarna, i fina kläder på bästa humör. Min morbror skulle gifta sig med sin underbara flickvän, och vi ville såklart vara med.

 Vi siktade på too-cool-for-school looken med våra raybankopior för fyrtionio och femti. Jonas bär dem superbt medan jag ser mer ut som min mamma 1984.

Bröllopet var underbart, alla var glada och jag grät vid vigseln, till min stora förvåning. Morgonen efter var vi hemma igen, trötta, mätta och väldigt fnissiga.

Om le chat noir

"Åhånäh", sa katten Frank när jag ville sitta på min nya soffa. Tydligen fler än jag som blivit förtjust i den. Häpp, bara att vänta på min tur då.

Om lite pannacotta i vinglas

Mango, lasagneplattor och quornfärs? Här ska lagas indisk lasagne! Vi hade styrt upp en lite halvspontan middag i kollektivet med god mat, bra musik och lite vin.

 Kryddor blandas.

 Tove och Jonas fixar quornfärs.

 Tillbehören hackas och blandas.

 Klart!

 Maten var så god att vi knappt pratade medan vi åt.

Evelina hade fixat pannacotta med hallonsås, tjusigt upphällt i vinglas.

 Medan hon preparerade visade jag tyger jag tyckte vi borde köpa till köket, jag fick hurrarop som svar.

  Jonas var så nöjd med mina tygval att han skålade i vin.

 Efterrätten blev äntligen klar, bara att börja äta!

 Duktiga efterrättsmakaren Evelina.

 Jonas var väldigt nöjd med efterrätten.

Men nöjdast av alla var nog ändå Tove.

 När vi var mätta och belåtna var det dags att diska. Toves förkläde livade upp stämningen lite.

Sen var kvällen slut!