Om ett enkelt recept.

Det är en höstdag i mitten av oktober. Solen står lågt men värmer fortfarande i ansiktet. Det blåser lite kyligt, men det räcker med mössa, halsduk och kofta för att hålla sig varm. Löven dansar runt i ett virrvarr av de finaste och bästa färgerna som finns. Sen sätter man sig på cykeln och lyssnar på Devendra Banhart hela vägen in till stan. Mitt enklaste recept på lycka, jajamensan.


Jag och Malin skulle ses på stan för att säga upp lägenheten hos hyresvärden. Lite småsorgligt, men bara lite.

Längs vägen hade jag tydligen cyklat rakt förbi min vän Niklas som vevade med armarna och ropade efter mig. Men med hörlurarna i är jag näst intill okontaktbar, så jag blev varse först när jag fick ett sms av honom när jag kom fram. Då bestämde vi oss för att vi alla tre skulle ses och äta lite mat tillsammans.

Malins kaffe.


Niklas tatueringar.

Niklas själv, som otåligt väntar på mat.

Malins fina hemmagjorda halsband.

Sen tyckte Malin att det fick räcka med bilder.

Jaja, tråkmåns. Bara en till. Sen försvann Malin iväg på jobb, medan jag och Niklas tog en sväng på stan. Innan det blev mörkt cyklade jag hem igen, men med ett trevligt telefonsamtal mot örat istället för musik.