Sidor

21 november 2010

Om min lilla drake.

När jag rotade runt bland alla mina smycken hittade jag en gammal älskling. Jag köpte den här lilla draken när jag gick i högstadiet. Den kostade nog 180 riksdaler eller någonting åt det hållet, vilket var hur dyrt som helst när man var femton och fick 300-400 kronor i månadspeng. Jag hade tittat på den i en evighet på Blue Fox i Stockholm, och till slut köpte jag den. Åh, jag var så stolt och tyckte att den var det tuffaste saken jag någonsin ägt. Hade nog på mig den ett bra tag in på gymnasiet, medan jag fortfarande hade de långa svarta kjolarna, de väldigt markerade nyckelbenen och svartmålade ögonen. Sedan gick det inte längre.

..men jag vet inte.

Jag försöker förklara för folk att jag hittade den bland mina smycken och har burit den de senaste tre dagarna rent ironiskt. Men nej, jag tror jag bara smygsaknar min lilla period som svartochsvår och den-där-udda-tjejen-som-kanske-är-satanist-eller-punkare-typ. (Det här var alltså innan ordet emo fanns). Kanske. Eller jag vet inte. Den är hur tacky som helst, men jag tror jag kan bära upp den ändå. Vi provar.

3 kommentarer:

Lit de Parade sa...

Såklart du kan bära upp den:-)

M @ Lit de Parade

Magda sa...

sv: tack så himla mycket! Jag tycker att ringen är fin, använd den igen eller låt den ligga framme lite fint sådär.

kajsa sa...

Vill haaaa!