Om det där med små överraskningar

Alltså, jag skulle bara in i köket och hämta ett glas oboy.

Hittar Tove på pojkvännen Johannes axlar. "Jag ville ju bara se köket från en ny synvinkel", ler hon.
Anledningar att älska kollektiv #374.

Om sista advent

Sista advent så bestämde vi oss för att det var dags att julpyssla i kollektivet. Fram med lim, penslar och saffran!

Jag gjorde om min tråkiga svarta almanacka till en finare, tygbeklädd liten sak. Mycket lim och mycket pill.

 Emelie gjorde polkagriskola, och krossade polkagrisar i säkert en timme.

I brist på brödkavel fick det bli en vinflaska när Jonas och hans syster Sara skulle göra pepparkakshus.

 Emelie och kollektivets stök-kök.

 Jonas lillasyster Sara var som sagt på besök. Kvällen innan hade de två suttit på Jonas rum och haft sin årliga julfilmsmaraton, med allt från Klappjakten till South Parks underbara men äckliga julavsnitt.

 Tove gjorde marmelad med fikon och granatäpple.

 ..och en massa annat gott.

 Matilda, som bodde hos oss för några månader sedan, var på besök från sitt London! Fina hemmagjorda julgransdekorationer fick vi, och 60 påsar nötkräm. (Det sistnämnda är ett väldigt bra tips på julklapp).

Vi satt i flera timmar och gjorde lite allt möjligt. Köket var en enda röra, men det doftade ljuvligt av glögg, pepparkakor, apelsiner, nejlikor och polkagrisar.

En perfekt pysseldag i kollektivet.

Om lata lediga dagar

 Jag har längtat efter en sånhär dag.

 Inga möten, inget jobb för mig eller skola för honom, ingen av oss iväg på filmjobb, ingen av oss dundersjuka, ingen stress, ingen tid att passa.

 Bara en massa nybakta scones, överdrivet mycket pålägg, nittiotalsserier, pussar, kattgos och Lonely Island-maraton på youtube.

Bara en helt vanlig underbart händelselös dag.

Om den perfekta dagen

Lucka nummer sjutton i julkalendern - Berätta om hur en perfekt dag ser ut för dig.

Jag vaknar bredvid Jonas och känner mig utvilad och pigg. Katten Frank hoppar upp i sängen och vill gosa, solen lyser in genom fönstret. Vi har all tid i världen och vi drar oss länge länge. Pratar och pussas. Men någonting i rummet ser inte ut som det brukar..

Vi sätter oss i sängen och tittar upp - och upptäcker en koja i sovrummet! Det är tyger, täcken och kuddar överallt, och man kan krypa in genom en hemlig gång. Väl inne i kojan är det stort så att jag, Jonas och katten kan sitta upp. Musik spelas, och en stor buffé av all vår favoritfrukost står framdukad. Ägg, scones, amerikanska pannkakor, färsk frukt och oboy! Och lite räkor till Frank. Disken diskar naturligtvis sig själv efter maten.

Det är en perfekt sensommardag ute, det är varmt men friskt i luften. Jag och Jonas är stiliga som få, när vi cyklar hela vägen till min favoritsjö i värmlandsskogarna på bara fem minuter. Vi badar, promenerar i skogen och rider på islandshästarna som betar där ute.

Men sen blir det roadtrip! Vi kör runt i en skruttig liten bil som drivs av solenergi, stereon är på hög volym och vi sjunger med till alla våra favoritlåtar. Vi hamnar i Paris, Berlin, Köpenhamn, Prag, New York, San Francisco och London och hinner se allt vi vill se på alla ställen. I varje stad träffar jag någon jag känner, som introducerar oss för fantastiska nya människor! Vi fikar, tittar på konst, märkliga teatrar och fyndar på loppisar. Pengarna i plånboken tar aldrig slut, och vi talar alla språk flytande, såklart. När bilen till slut landar i hemlandet igen så får jag ett sms. 

"Mat-kalas om en timme, alla kommer! Ta fram vinet!" står det. Jonas och jag svidar blixtsnabbt om till tjusigaste festklädseln och upptäcker att vi bor i den där kalasvillan vi drömt om att bo i. En fest står framdukad i trädgården med den godaste maten jag vet. Alla mina vänner från alla kanter i landet ringer på, och det blir mat, prat, skratt och spontandans. Det hela utvecklas till ett ordentligt dansgolv och bara de bästa bästa danslåtarna spelas. Mer pepp än såhär blir det inte.

Festen börjar avta, några av oss är vakna i flera timmar till och pratar. Vi sitter på en kulle och pratar om kärlek, politik, feminism och kultur tills vi ser att solen börjar gå upp lite. Då sitter vi bara där. Tillsammans på kullen, och tittar på medan solen går upp. Fram till nu har jag glömt att vi bor precis intill en sjö, hoppsan! Innan alla går hem tar vi ett litet dopp i det friska, varma vattnet.

Alla går hem, efter många pussar och kramar hejdå. Jonas och jag tar det sista av de godaste resterna som blev över och myser ner oss i soffan. Vi pussas, äter och tittar på våra favoritserier tills vi somnar i varandras famn. Katten Frank sover på min mage och snarkar lite. Jag drömmer underbara drömmar om söta djurbebisar och vaknar morgonen efter med finaste Jonas. Utvilad, pigg, lycklig.

(Tyvärr har jag slarvat bort bildkällorna i min stora inspirationsmapp, hojta gärna till om ni känner igen en bild!)

Om att leka krig

 I helgen som var, så jobbade jag med Crazy Pictures igen. Den här gången filmades ett avsnitt till en tv-serie som ska sändas på SVT nästa höst - Om tavlor kunde tala.

 Utanför Mjölby hade de byggt en skyttegrav, och åtta personer skulle sminkas till slitna och smutsiga soldater från första världkriget.

Det var kallt, blåsigt, sandigt och lerigt. Men otroligt roligt! Vi skrattade mest hela tiden, åt bullar och värmde oss i bilen när det fanns tid över. Och pratade strunt, såklart.

 Riktigt tjusiga blev de, i sina rockar och hjälmar.

Soldaterna redo för tagning. Nu är det bara att vänta på resultatet!