En tavlas hemlighet, monster och troll

För nästan ett år sedan härjade jag ute på sminkjobb bland monster i skogen, med soldater i skyttegravar och ihjälfrusna män i ödemarken, när Crazy Pictures spelade in en tv-serie åt SVT. Nu har serien äntligen haft premiär!

En Tavlas Hemlighet är en serie där man kastar sig in i olika kända tavlor och deras historia. Jag är himla svag för den här typen av program, så jag sitter bänkad framför svtplay. Avsnitten är bara en kvart långa, kika här!

Min svenska cowboy och den blå mannen

Idag är jag nästan så stolt att jag storknar. Sommaren 2011 fick jag jobba som maskör på Crazy Pictures film Den Blå Mannen, och nu är filmen äntligen helt klar och kan visas för omvärlden.

Om ni har tjugo minuter över tycker jag verkligen att ni ska titta på den HÄR. Det är en galen, rolig och färgglad berättelse om en man som vaknar upp i en blå dräkt och inte minns vem han är. Den är dessutom så färgglad och snygg att man smäller av. Oh! Håll utkik efter min svenska cowboy i början, den karaktären var helt klart roligast att sminka fram. Smuts och lera och skit och mustasch - mumma.

Om ni gillar Crazy Pictures serie Poesi för fiskar (Nakenlekar, Övertidskrig, Ta Mig och några till) och Den Blå Mannen, så tycker jag ni ska köpa dvd:n med alla deras bästa filmer HÄR. Och om ni är nyfikna på hur en filminspelning kan se ut, så kan ni kolla HÄR på serien om hur det gick till när filmen gjordes. Jag dyker upp en millisekund i sista avsnittet, och dessutom så är killarna i filmkollektivet så rysligt charmiga, så serien är värd att se bara av den anledningen.

Ett galet filmkollektiv och en blå man

Jag har ju berättat förut att jag har jobbat med några filmsminksuppdrag åt Crazy Pictures bland annat med en kortfilm och en serie som ska visas på svt i höst. Men nu är det alltså snart dags för premiären av det allra första projektet jag jobbade på med filmkollektivet!

Den Blå Mannan spelades in förra sommaren, i flera omgångar på lite olika roliga ställen. Bland annat i vackra Söderköping.

 En av skådespelarna var ett litet busfrö till barn som hette Julia. Hon underhöll mig mellan tagningarna.

 Lösmustascher på tork.

 Lite av den färgglada scenografin.

Att spela in film är ju bland det roligaste som finns, särskilt när man får sminka sår, leka med barnen och träffa härliga kreativa människor. Och nästa helg ska jag äntligen få se resultatet på smygpremiären. Peppen!

Inget krig efter klockan fem!

Meh, det här har jag ju glömt att visa er! Jag har ju jobbat lite med Crazy Pictures som sminkare på ett par kortfilmer och sånt. Varje inspelning är så sjukt rolig och utmanande, så det känns fint att äntligen få visa er vad sjutton jag pysslar med på mina filmjobb. Här har ni: Poesi För Fiskar / Övertidskrig.
Eh, just det. Varning för lite våld, blod, tarmar och annat najs.

Om monster som lurar i skogen

Förra veckan var det dags för en ny inspelningsdag, den här gången med filmkollektivet Crazy Pictures. De håller på att spela in en tv-serie till SVT som ska heta "Om tavlor kunde tala", och ibland är jag med och sminkar.

Vi befann oss i en vacker gammal trollskog under första delen av dagen.

 Jag hittade en kompis medan jag väntade på tagningarna.

Och ett perfekt knippe vitsippor.

Vi åkte vidare till en liten, gömd sjö.

För ovanlighetens skull så var den här inspelningen hur lugn som helst, vi hann både doppa fötterna, ligga och nästan somna i solen och grilla korv på stranden. Nästan som en liten semester.

 Men när ljuset var helt rätt för tagning igen, så var det äntligen dags att jobba lite! Ett monster skulle lura i skogen, här får ni tjuvkika lite.

Sen var det tillbaka till barfotaslappande igen.

Och knasmycket längtan efter sommaren.
Resultatet av inspelningen får ni förresten se i höst!

Om min försökskanin

Hudlim, fetsmink, puderdosor, hår och lösnaglar. På dagens filminspelning med Crazy Pictures och "Om tavlor kunde tala"-produktionen, ska jag bygga ett monster!

Men innan dess måste ju sminket testas såklart. Jonas har varit med förr, han är min ständiga försökskanin. 

Lite skuggor till att börja med.

 Och massor med hår. Överväger att behålla en av lösskäggen. Skägg alltså, typ det snyggaste.

Resultatet får ni se i höst på SVT!

Om blöta skogsvägar och kaffedränkta klänningar

Så var det dags att spela in filmen som Jonas skrivit manus till, och där jag skulle sminka, sköta kostym och vara inspelningsledare. Vi packade bilarna fulla med utrustning och kakor (hurra!), och begav oss ut i skogen.  

Jonna, Johan och Emelie. Skådespelare, skådespelare och skripta.

Jag hade dränkt ett par vita klänningar i kaffe innan vi åkte, för att de skulle se lite äldre och slitnare ut. Blev ganska fint faktiskt! Tänkte bara inte riktigt på att det skulle ta lite tid att torka, så de fick hänga på tork i träden i väntan på tagning. KlantLina.

Jonna sminkades och fick, i knappa plusgrader, stå i bara en tunn tunn klänning, barfota på den blöta skogsvägen och huttra. Usch, stackars skådespelare ibland. 

 Jonathan och Linus. Ljud och B-foto.

Pär som skötte A-foto, och så Jonas såklart, som regisserade.

Sa jag att det var kallt? Sjukt kallt! Men så hittade jag lite tussilago och kom ihåg att snart.. snart är våren här.

Jonas viftar, instruerar, förklarar och pratar.

Själv hade jag det inte så värst stressigt, promenerade runt lite i den vackra skogen.

Insåg att nio gånger av tio, så är mina skogsutflykter i samband med en filminspelning. Känns ju lite.. skevt.

Nåja, tillbaka på inspelningsplatsen. Alla var jätteduktiga, effektiva och professionella. 

Jonna sprang barfota i den kalla skogen. Fram och tillbaka tills det blev rätt.

 

 

 Jag värmde mig i bilen och roade mig med ofokuserade självporträtt.

Nästan klara! Jonna fick tvätta av ansiktet lite och klä sig varmt, i väntan på att de sista scenerna skulle filmas färdigt.

Sedan var det klart! Vi packade ihop oss igen, kom hem till Norrköping och sov i typ ett dygn efter denna intensiva inspelningshelg. Nästa vecka blir det mer filminspelning, men då blir det monster och annat med Crazy Pictures!

Om en liten ispinne

Imorgon ska jag iväg och jobba med svt-produktionen "Om tavlor kunde tala" igen. Då det ska hittas några ihjälfrusna stackare i skogen i det här avsnittet, så fick Jonas ställa upp som sminkmodell. Här i sin vanliga rosa ton.

Mitt bombnedslag till sminkväska.

Och tadaa! En genomfrusen Jonas i sminklogen, aka badrummet.

Ska nog prova ett par gånger till innan jag är helt nöjd. Jag är på väg lite åt rätt håll i alla fall tror jag. Eller vad säger ni?

Om sextio dagar genom mobilen

Julen firades för första gången i mitt liv utan min familj, vilket var lite märkligt. Men jag fick fira med Jonas familj och fick ha julgran hemma hos mig för första gången! Innan nyår åkte vi till värmlandsskogarna och tog igen med bebisgos, matkalas och paketklämmande.

Jag hann med en kort liten filminspelning i ett gammalt slott utanför Linköping. Kallt kallt kallt var det, eftersom slottet saknade värme, vatten och el. Men hade riktigt roligt med det mysiga lilla filmteamet.

Jag och Jonas förberedde oss för det stora nyårskalaset. Vi fick i uppgift att laga förrätten..

..och styra upp bordsplaceringen.

Sedan blev det äntligen nyår! Trerättersmiddag med mina 25 närmsta vänner. Åh.

Efter det åkte jag nästan direkt till Stockholm för att jobba som sminkassistent på en hemlig filminspelning med min vän Tamina. Förutom den pinsammaste arbetsskadan någonsin (en träflisa i.. ehm. stussen) så var det en fantastisk vecka.

När jag inte var på filminspelningen var jag Taminas lilla hausfrau i Högdalen, här förbereder jag det kulinariska underverket wraps. Direkt efter Stockholm swoschade jag hem till Norrköping för att sminka demoner och äckliga sår på Jonas filminspelning i ett mysigt och inte alls dödskallt parkeringshus.
Och nu har jag äntligen lite helg!