Om killer killingar

Jag är så väldigt väldigt förtjust i marknader. Den typen när allt är lite mer rustikt och gammaldags.

Där det finns stilleben var man än vänder sig, och där man får smaka någonting närodlat på varje bord.

 Men den här marknaden var nog den bästa någonsin. Efter att ha stått och tittat avundsjukt på barnen som fick rida på den lilla fina ponnyn för en tjuga, så hittade jag..

Killingar! Guh, jag hade kunnat stanna där hela dagen. Det var liksom jag och fyra stycken minst lika exalterade sjuåringar som stod och klappade, matade, kelade och åååååh:ade. Tuggade på ens fingrar gjorde de också, med världens minsta små tänder. I mitt nästa liv ska jag bo på en bondgård.