Korpar, huskatter och franska hustak

Vi vaknade tidigt och började planera. Jag hade skrivit ner en massa ställen jag ville besöka, ringade in på kartan, skrev ner metrostationer och adresser.

I hissen upptäckte jag att vi råkade matcha. Paniken. 

Efter en snabb crêpesfrukost på stående fot, promenerade vi till en annan del av Montmartre. Gick förbi den jättefina kyrkogården där en massa poeter, konstnärer och författare ligger begravda.

Efter tusentals trappor kom vi fram till Sacre-Coeur.

Och tittade ut över Paris. Det finns förresten en himla massa korpar i Paris! Jag blev jätteglad, älskar korpar. 

Ner igen.

Det var så himla fint överallt, alla hus och gator osade av historia kändes det som.

Vi gick runt en bra stund, hittade till vintagebutiken Chez Mamie (D O G  av allt det fina) och spenderade en bra stund bland klänningar, hattar och gamla pälsar.

Sen var det dags för gammal konst. Louvren nästa!

Slottet var nästan mer imponerande än själva tavlorna, gick mest och tittade på dekoren och arkitekturen. 

Men Jonas var väldigt nöjd att kunna checka av en sak på sin "måste-se-lista". Tummen upp! 

När vi var klara stod stackars kaffeabstinenta Jonas inte ut mer, och vi bröt vår lilla regel om att "bara äta och fika på små mysiga genuina franska ställen" - det blev en gigantisk kaffe på Starbucks. Sen promenerade vi vidare och stack in på ett par-tre vintagebutiker till.

Efter att ha gått längs en gata (där vi trodde promenaden skulle ta tjugo minuter, men istället visade sig ta två timmar) så var vi lite vilse. Jag hade bestämt att vi skulle äta på ett av Elsas Paristips, som visst låg lite gömt.

 Aha! Ett par felsvängningar senare listade vi ut det hela.

Den långa promenaden var det värt - Café de l’industrie var supermysigt. Kände oss hemma direkt.

Maten var god och ganska billig, personalen hur trevlig som helt. Plus att det fanns ju en huskatt att klappa! Lyckan var total.

Eller nej, efter osttallriken till efterrätt var lyckan total. Gudars.

Här satt vi tills det blev mörkt, pratade om att vi borde köpa en lägenhet i Paris när vi blir miljonärer. Heh.

En av dagens sista anhalter var Avenue des Champs-Élysées, en lång gata med en massa affärer som ligger på väg mot Triumfbågen. Det visade sig dock bli en timme av klasshatsodlande och själsligt illamående - jag har lite svårt för överdrivet vräkiga exklusiva butiker, utsällningshallar för lyxbilar och..

 ..LV som hade fyra säkerhetsvakter vid dörren.

Och en lång kö för att få komma in. Nä. Inte min kopp te.

Men det var ju till Triumfbågen vi skulle i alla fall. Himla fint sent om kvällen.

Framme!

Och efter ca. 284 trappsteg var vi femtio meter upp i luften, på taket.

Utsikten var fantastisk, särskilt nu när det var mörkt.

Perfekt för hångel.

Efter veckans absolut längsta dag var vi båda helt slut. Jag somnade nästan på metron, iförd en sjal jag fyndat i en secondhandbutik några timmar innan.

Sen kom vi tillbaka till hotellet, badade och däckade.