Om blåst och myror och ett tappert litet team.

I söndags var det dags igen, ut i skogen och filma. Lite kallare, lite tröttare, lite blåsigare. Själv kunde jag värma mig i bilen större delar av dagen, så mig var det inte ett dugg synd om - men det lilla teamet höll humöret upp. Särskilt skådespelarna som ska springa hit och dit, släpas över rötter och myrstackar, och göra om allt tio gånger på raken. Men se så glada alla är. Som Maria och Sune här. Man blir bara ännu gladare.

Sminkutrustning i skogen.

Maria ska filma själv med hennes karaktär släpas genom skogen, ur point-of-view perspektiv.



Det kommer bli en bra film i slutändan tror jag.

Om helgen som tog slut lite för snabbt.

Vissa dagar försvinner i ett nafs, shwoop bara. Har filmat ute i skogen igen, köpt lite för mycket höstkläder, ätit långfrukost, tittat på film och pratat bort halva nätter. Igen, tack. Nu, tack.

Om att man har haft roligare kvällar.

Så var det dags för valvaka. På något sätt förstod man väl ändå hur det skulle gå, men man hoppades ju. In i det sista. Innan den stora besvikelsen bakade jag muffins, eller valkakor.

Matilda och Kajsa körde på ett symboliskt rött tema, och matchade varande väldigt fint.

Niklas var en av flera underbara som köpte ost, kex och vindruvor - den bästa umgängesmaten.

Dukat och klart.

Aleksi, Malin och Matilda redo i soffan.

Kajsa och Isaks mamma Lisa.



Två datorer och en tv, vi höll oss ganska uppdaterade i princip varje minut.



..men så småningom var man lite tom på hopp. Ingen röd seger, inget FI in i riksdagen, och SD fick tjugo mandat som de firade med hockeyramsor.

Uppgivenhet, besvikelse, ilska. Usch. Jag säger som underbara niotillfem, "Skäms på alla er som gjorde så. Som röstade på Sverigedemokraterna. /.../ Försvinn bara, kom inte tillbaka hit, jag vill inte ha er här. Vill inte ha er på min blogg, i mitt hus, längs med gatorna, i mitt liv."

Hat har ingenting i varken våra hjärtan eller vår politik att göra.

Om Göteborg, tur och retur, på 24 timmar.

Så efter en liten tågresa hamnade jag i Göteborg och mötte upp med Elin och hennes syster Johanna. Vi har känt varandra sen vi föddes, så det är alltid lite fint att ses tycker jag. Nu har Elin flyttat in som inneboende i en ny lägenhet i centrala Göteborg, plus att det var dagen efter hennes födelsedag så det skulle såklart firas.

Vi var tokhungriga och småtrötta alla tre, så det blev lite snabbt ihopslängd pasta med pesto.

Johanna gör i ordning inför kvällen.

Sen blev det fest. Jag är lite blyg, så jag höll mig lite till Johanna och vinet i början, vilket var supermysigt. Efter ett tag hittade jag två tjejer som hade bott i närheten av där jag bodde när jag bodde utanför Stockholm som barn. Vi hade tydligen en del gemensamma bekanta, och ett tag höll jag på att glömma var i landet jag var.

Värdinnan själv.

När lägenheten inte längre räckte till promenerade vi ner på stan och tog oss in på Gretas och dansade oss sanslöst svettiga. Helt fantastiskt. Efter lite toblerone och fyra timmars sömn tog jag mig hem till Örebro igen och var hemma nästan precis tjugofyra timmar efter att jag åkt.

Om stressen.

Nu har jag en period när jag är uppbokad i princip hela tiden. För det mesta är det bara bra och roligt, men när det gått en vecka utan ordentlig sömn och vila blir jag lite utmattad. Efter jobbet igår cyklade jag bara hem, tog ett långt bad och vilade hela kvällen. Plockade lite smått, städade och lagade mat. Men framförallt fick jag samla kroppen och tankarna en stund. Andas, ett två tre. Nu är jag tillbaka, pepp pepp pepp!

Om spring i skogen.

Jag har varit i skogen hela helgen och filmat med ett filmteam. Och väldigt väldigt många myggor. Kortfilmen ska heta "Spring för Livet" och jag var där för att sminka ett litet sår.

Hej.

Min lillebror Linus. Lina och Linus heter vi, helt sant. Af Högpanna.

Herr skripta, herr fotograf och herr regissör iphonar i skogen.

Repetition före tagning.

Sen fick jag plocka fram min låda med smink.


Och göra ett sår som bara kommer synas lite på håll.

Sista dagen hade jag sovit knappt tre timmar, men var ganska glad och pigg ändå. Godmorgon!

Pilla pilla pilla inför närbilder. Pilla ännu mer.

..och jag har fortfarande färg kvar under naglarna. Hm. Det dumma vädret gjorde dock att vi inte hann klart, så nu blir det kanske en till filmhelg i slutet av september. Inte mig emot.

Om ett tjugofemårskalas.

Så fyllde Aleksi tjugofem helt plötsligt. Och det firades, naturligtvis, med en liten fest förra lördagen.


Vi var några som hade gått ihop och köpt en fin, rökig whiskey som nästan var lika gammal som honom själv. Men framförallt hade den en väldigt tjusig låda. Matilda slog in den i guld, med ett födelsedagskort med leoparder på, för det var höstens trendfärg och -mönster sa hon.

Adam.

Sara.

Det var en hel del ooh:ande och aaaah:ande över flaskan.

Matilda.

..och stjärten på Matildas nya fiskformade silverfat som hon hittat på en loppis. Det fick agera bullfat denna dag.


Födelsedagsbarnet själv, och lilla jag i bakgrunden.

Eriks festivalarmband.

Aleksis present från Thomas.

Isak och Nikolas.

Festen var inte så stor, men den var väldigt mysiga. Alla trängdes runt köksbordet, åt bullar, drack vin och lekte lekar som alla gick ut på att dricka mer vin. Rödsvarta kortleken, Mest-troligt-att och favoriten Drick-och-skäms. Fina lekar och fina vänner.