Om trehundrasextiofem dagar

För mig är den här dagen inte fullt så viktig som den här. Jonas får säga vad han vill om saken då vi inte är helt överens, men det är ändå en dag jag blir glad av såklart.

För ett år sedan idag så satt vi vid köksbordet hemma hos mig, då jag fortfarande bodde i mitt gamla kollektiv i Örebro. Vi åt frukost runt lunchtiden, i vanlig ordning, och vi skulle äta middag på restaurang med mina vänner senare på kvällen.
"Dueh.." började jag "..om folk frågar. Vad ska jag säga att vi.. ja. Är?"
"Jag vet inte. Vad tycker du?"
"Nej nu frågade jag dig först" svarade jag och skruvade på mig, medan jag försökte se oberörd ut.
"Ja.. Jag tycker väl att vi är ihop? Kanske. Eller? Vad tycker du?"

Enligt Jonas höll jag på att ramla av stolen med en förskräckt min, men jag var bara glad glad glad. "Okej, då är vi ihop" pep jag fram till slut. Sedan tog det ungefär tre veckor till innan jag vande mig vid orden pojk- och flickvän, något relationsanarkistiskt komplex som spökade tror jag, men jag var strålande glad ändå. Och det är jag fortfarande. Hur glad och kär som helst.

Håll tummarna nu att jag får den där ponnyn i ettårspresent som jag önskat mig.

Om att hobbyjobba lite

Ungefär såhär kommer hela min fredag att se ut. Planering, pyssel och kostymskisser till ett nytt kortfilmsprojekt. Jonas sitter i sitt rum, som är rummet bredvid mitt här i kollektivet, och skriver manus till en konstfilm, medan jag sitter på sängen i mitt rum och skissar skissar skissar, tittar på bilder från svt:s kostymförråd, googlar inspiration och skissar lite till. Så. Nu ska penna och papper fram!

Om en såndär perfekt helgdag

 Vi vaknade efter ett par timmar för lång sömn, och drog oss länge länge. Efter en snabb frukost och begav oss ut på stan. Stannade upp vid en snygg tegelvägg för lite poserande. Lyckat för Jonas del, mindre lyckat för min. Men!

 Strunt i det, för jag har en finfin fantomenring. Bling bling!

 Promenaden fortsatte vidare i det härliga höstvädret.

Vi stannade till vid "Frimärkesaffären" som den kallas.

Den har funnits där i all evighet tror jag. Pappa, som gjorde värnplikten i Norrköping, minns affären från när han var ung till och med. Med samma gamla man bakom kassan och allt!

 Jag hittade den här skönheten bland gömmorna för två kronor, så den fick följa med hem och pryder nu min bokhylla. Jonas handlade en fantomentidning där Fantomen slåss mot vampyrer, eller vad det nu var.

 Vi fönstershoppade.

 Hittade minst sju kokböcker jag gärna skulle vilja ha, men nöjde mig med anteckningsblocket jag tog mig dit för att inhandla.

 Efter att jag suktat färdigt på stan, styrde vi oss mot Cnema. Jag skulle få se några av de scenerna vi filmat för någon vecka sedan, i en grovklippt version.

 Jonas tycker att det räcker med foton.

 Åh, så pirrigt och spännande att få se materialet!

Till slut började vi gå hemåt igen. Över Bergsbron och den vackra utsikten, med den dånande strömmen.

Jonas lagade middag medan jag planerade lite hemlisar inför nästa helg. Vips var klockan sju, och vi fick sällskap av våra vänner Anna och Linus.

 Efter lite mat, vin och kattgos fick kameran stanna i väskan resten av kvällen, medan vi alla gick på bio och sedan råkade snubbla in på en nyöppnad restaurang som hade premiärkväll med fint folk och italienska snittar. Hoppsan. En underbar helgdag, från början till slut.

Om en vanlig kollektivkväll

 Det är alltid fullt med skor i hallen. Och idag har vår nyinflyttade kollektivsambo Emelie har en vän på besök.

 I vardagsrummet sitter Lotta med en vän och pratar, spelar musik och skrattar.

 Tove står i köket och lagar en gryta medan jag håller ett öga på den bakade potatisen.

Vi pratar om ditten och datten, lyssnar på p3 och håller varandra sällskap. En vanlig vardagskväll i kollektivet. Ljud i alla rum, dofter av mat, någon står i duschen medan katten strosar runt och jamar. Ibland spelar Jonas på pianot. Ibland är det bara tyst och lugnt. Ibland får någon en skrattattack i vardagsrummet. Här trivs jag bra.

Om hur det fortskrider

Mot redigeringsrummet! Bilder ska klippas, ljud ska läggas, dramaturgi ska aktas.

Cnema i Norrköping är ett fenomenalt ställe, som inte bara visar bra och lite annorlunda film på ordentlig bioduk, utan också en plats för filmskapare. I den nyrenoverade, kommunala och snygga byggnaden ska vi få sitta och knåpa ihop allt det vi har filmat så att det blir en film av det hela. Så här kommer livet att spenderas i några veckor framöver.

Hälsningar, det snygga paret ur fokus i hissen.

Om en välbehövd dag

 Hösten är ju bara bästa årstiden! Eller vad säger ni? Älskar att bara behöva en extra kofta och halsduk för att kunna gå ut, och det biter lite sådär härligt i kinderna men utan att man fryser. Perfekt!

 Strax innan helgen kom jag hem efter att ha farit runt lite i landet.

 Så jag och Jonas tog en dag bara för oss själva.

 Frukost på ett av Norrköpings finaste fik - Bagarstugan.

 De bakar själva och gör sylt och lite annat.

 Och så är det så himla mystrevligt där också.

 Han ser ivrig ut, men vi satt där ganska länge på loftet innan vi gick vidare.

Resten av dagen gick i ett svep - ett mugginköp på indiska, promenad genom industrilandskapet, godaste maten, och lite fyllebio för att runda av kvällen. Precis vad man behöver efter lite tid ifrån varandra.

Om nördchocken

Man vet att man har valt rätt stad att bo i när man promenerar ner mot strömmen en fredagsförmiddag, och upptäcker att klockorna till Rådhuset spelar hela temamelodin till Harry Potter.
Nördchock. Extas. Norrköping - du har stulit mitt hjärta.

Om ett prat-och-mat-kalas

 I en lägenhet i Örebro..

 ..samlades mina favoriter..

 ..för att fira min födelsedag!

 Köket var trångt, stojigt och högljutt med fina människor som pratade, hackade och stekte.

 Matilda, eller Kapten Klumpfot som hon också kallas, assisterade från kökssoffan.

 Hon basade för fullt och bjöd på nachos om man var snäll.

 Fina Malin.

 Värdinnan Sara, med en skeptisk blick riktad mot Aleksi.

 Stiliga Niklas.

 Vi hittade en helt absurd bok från femtiotalet. "Hur man vinner framgång med Kvinnor, utan att egentligen anstränga sig alls" hette den. Jag skulle kunna citera den och idiotierna i evigheter, men mitt blod skulle börja koka igen.

 Sara lyssnar intensivt. Bredvid en bild på.. Sara.

Födelsedagshelg är hemvändarhelg = bästahelg.